bergssyra
Rumex acetosella
Mer information om arten
Det är osäkert om bergsyran är ursprunglig eller inkommen med kulturen. Den kan möjligen ha naturliga växtplatser på klipphällar och i bergbranter. Arten har dock fått sin huvudsakliga spridning med kulturen. Bergsyran var vanlig även på 1800-talet.
Bergsyra uppträder också som lättare ogräs i åkrar och trädgårdsland. Arten kan även uppträda i mass-förekomst på trädesåkrar och nyligen övergivna odlingar. Den är vidare mycket vanlig längs kanter av både landsvägar, skogsvägar och banvallar. Andra typiska miljöer är industritomter, jordhögar, torrbackar, betade gräsmarker och fågelgödslade hällar. Förekomster på hyggen är inte ovanliga och belyser artens stora spridningspotential.
Vanliga följeväxter är röllika (32%), rödven, femfingerört, vitklöver och maskrosor.

Ekologi

Bergsyran är flerårig och sprider sig vegetativt med nya bladskott från de krypande jordstammarna. Den har dessutom god frösättning och kan bilda fröbank. Arten växer nästan alltid torrt och öppet. Den verkar behöva naken jord för att etablera sig och förekommer ofta på sandiga eller grusiga marker. Bergsyran är i huvudsak kulturbunden men förekommer också på berghällar och klippor. De flesta är dock utsatta för ett visst kulturinflytande.

Variation

Underarten rödsyra, ssp. tenuifolius, har noterats vid några tillfällen men är dåligt uppmärksammad under inventeringen. Både rödsyra och äkta bergsyra, ssp. acetosella, finns belagda från landskapet på Riksmuseet.

Utbredning

Arten är jämnt spridd över landskapet.
Mycket vanlig (99% och 941 noterade lokaler).