gyttrad igelknopp
Sparganium glomeratum
Mer information om arten
Gyttrad igelknopp är troligen ursprunglig. Det dröjde dock till 1899 innan den upptäcktes i landskapet. Totalt finns bara nio gamla lokaler vilket tyder på en avsevärd ökning under 1900-talet. Delvis kan nog detta förklaras av att den är vanligast i skogslandskapet och att den gynnas av störd hydrologi. Den tillväxer och blommar rikligast på hyggen.
Den vanligaste följearten är topplösa (28%) följd av ältranunkel, dvärgigelknopp, svalting och kabbleka.

Ekologi

Gyttrad igelknopp är flerårig och förökas i likhet med andra arter av släktet med underjordiska utlöpare. Den växer i grunt vatten eller på fuktig mark. Arten har små krav på näring och verkar närmast kalkskyende. Den är till skillnad mot storigelknopp vanligast i näringsfattiga trakter och påfallande sparsam både i låglandet och i kulturlandskapet. Gyttrad igelknopp föredrar småbäckar och diken. Den växer ofta på sand, dy eller torv men även på andra jordar. Arten kan hittas i lugnflytande delar av orörda små vattendrag – gärna vid små höljor och även i helt fristående vattensamlingar i skogen. Växten är emellertid vanligare i störda vattenmiljöer som skogsdiken, vattensamlingar efter avverkningar, avsänkta dammar, överdämda torvtäkter etc. På sådana platser kan den ibland bli dominerande. Arten ger intryck av att vara konkurrenssvag men snabbt kunna kolonisera nya lokaler. Hur detta går till är dock okänt.

Utbredning

Mindre vanlig (34% och 97 noterade lokaler). Ökande.
karta