Ältranunkeln växer på stränder och fuktig mark med naken jord. Den trivs utmärkt på lera men även på sand, grus, sten och dy. Viktigast är tillgången på blottad jord. Arten är oberoende av kalk och har små krav på näringstillgång. Ältranunkeln är en amfibisk växt som gynnas av stora naturliga vattenståndsväxlingar. Den kan växa akvatiskt i rinnande vatten och trivs särskilt väl i tidvis uttorkade vattensamlingar vid avsnörda vattendragsfåror, sänkor i skogen eller diken. Arten är störningsgynnad och förekommer ofta rikligt i traktorspår, diken och rotvältor i skogen. Den gynnas också av strandbete. Ältranunkeln har stor spridning i skogslandskapet och växer även i skog – oftast i fuktiga svackor, fuktdråg eller körspår. På myrar är den ovanlig och oftast knuten till stränder eller kantzoner i kontakt med mineraljord. Arten har inte noterats från havsstränder.

Ältranunkeln har en i stort sydlig utbredning men avtar i frekvens först i nordvästra delen av landskapet.
Vanlig (86% och 581 noterade lokaler).