Ängsskäran är möjligen ursprunglig men starkt gynnad av äldre jordbruk och ängsskötsel. Arten är känd från troligen en och samma lokal i Hade i Hedesunda sedan 1884. Ytterligare en närbelägen lokal har hittats under inventeringen.
Den växer både på frisk och på fuktig mark tillsammans med många andra hävdgynnade arter, bland annat krusfrö, gullviva, klasefibbla och hartmansstarr. Ängsskäran blommar samtidigt som rödklint, gulmåra, strätta och bockrot.
Ekologi
Ängsskäran är flerårig. Den har en kraftig jordstam men saknar vegetativ förökning. Arten är en kalkgynnad brynväxt som gynnas av slåtter. Den tål en viss ohävd och lättare igenväxning men blommar rikligast om den får växa helt öppet på frisk mark. Slåtter kan ske antingen tidigt eller sent eftersom ängsskäran kan skjuta nya skott efter slåttern. Arten är inte lika tålig mot bete. På lokalen i Hadeviken växer den på lerunderlag i en flack blockfattig sluttning mot Dalälven.
Utbredning
Mycket sällsynt (2 lokaler i 1 ruta).
Lokaler
1. Hedesunda, Hadeholm 1884 (Hedell i S), Hadeholm, strandäng (Dahlstedt 1916), Hadeviken, 12H7d 6686850 1568250, strandäng mot Dalälven, 1000-tals blommande inom en yta av 50 × 25 m 1984, återupptagen slåtter 1991, årligen kontrollerad, till en början gynnad av slåttern med rikare blomning, därefter tämligen konstant eller något minskad blomning, även vitblommig (PST).
2. Finnäset, vid Rompöhålet, 12H7d 6685850 1565950, strand, nedanför blockig moränrygg, SV–NV-exponerat öppet läge, innanför tunn vass- och porsbård, mager mark, ett 20-tal ex 1990 (PST).
Äldre uppgifter
Österfärnebo, Gysinge, ängsbacke vid Dalälven (Brundin enl Arnell 1924b); Ockelbo, Ockelbo station, troligen tillfällig 1928 (Wiger 1965).