rosenvial/vingvial
Lathyrus latifolius
Mer information om arten
Vingvial och rosenvial är inkomna i sen tid och saknar ursprungliga förekomster i landskapet. Det är osäkert om de ska betraktas som bofasta eller tillfälliga.

Ekologi

Arten är flerårig och bildar flera meter långa krypande stänglar som klänger över block och växtlighet. Den är kalkgynnad och växer på varma soliga platser som örtbackar, banvallar, vägslänter och åkerrenar.

Variation

Växten uppträder i två underarter vingvial, L. latifolius ssp. heterophyllus, och rosenvial, L. latifolius ssp. latifolius. Den senare odlas som prydnadsväxt men förvildas ibland. Även vingvial har
odlats som prydnadsväxt och även som foderväxt.

Utbredning

Mycket sällsynt (2% och 4 lokaler).

Lokaler

Vingvial – L latifolius ssp heterophyllus:
1. Hamrånge, Totra, i dikeskant intill garage, precis i korsningen mellan Bergby-Totravägen och vägen upp till kastalruinen, 14H1d 6756450 1568950, gräsbevuxen vägslänt omgiven av odlad mark, 3 m2 1993 (L Delin).
Rosenvial – L latifolius ssp latifolius:
1. Valbo, Forsbacka soptipp, sydligaste delen, 13H4b 6724950 1558650, 30 m från dike, stort bestånd 1992 (BHE), 13H5b 6725450 1558850, 2002 (J Ekman).
2. Furuvik, i slänt mellan Lövlundsvägen och cykelbana, 13H5g 6726810 1582671, 2005 (BHE), 2013 (PST).
3. Gävle, Södermalmstorg, 13H5e 6728715 1573296, på rivningstomt 1987 (GER).
Äldre uppgifter (vingvial)
Hedesunda, odlad på tidigare översvämmad mark mellan Gysinge och Stormuren 1918 (Smith 1918); Valbo, Gävle, Hemsta 1954–78 (Lindberg 1979), 1966 (R Nannfeldt i LD), Aga vid korvkiosk 1976 (G Eriksson i eget herb), senast noterad 1980 (PST) vid 13H5e 6727750 1574150, men troligen kvar ytterligare några år innan platsen exploaterades. Enligt Enar Lindberg förvildad från en trädgård i närheten dit den förts från sydvästra Sverige.