sumpförgätmigej
Myosotis laxa
Mer information om arten
Sumpförgätmigej är ursprunglig. Arten beskrivs som sällsynt i Gävletraktens växter 1848 men Arnell angav den som tämligen allmän i landskapet som helhet 1924. Troligen har arten minskat med upphörande strandbete.
De vanligaste följeväxterna är revsmörblomma (34%), vattenmåra, älggräs, amerikansk dunört, åkermynta, svalting och ältranunkel. Sumpförgätmigej blommar samtidigt med mjölkört och älggräs.

Ekologi

Sumpförgätmigej är tvåårig. Den växer mest på öppen fuktig och näringsrik mark i närheten av stränder och odlingsbygder. Arten är konkurrenssvag och vill ha blottad lera eller annan mineraljord för att trivas. Den gynnas därför av kreaturstramp och annan omrörning av marken. Sumpförgätmigejen har bland annat hittats i öppna bäckraviner, på långgrunda strandängar, på sandstränder med driftmaterial, i blöta åkrar, längs diken, vid båtplatser och längs bäckar och källor i alkärr eller annan skog. Den växer också på fuktiga strandängar vid grunda havsvikar. Arten verkar finnas i fröbanken eftersom den dykt upp i rotvältor och i nygrävda diken.

Variation

Arten delas in i flera underarter som visat sig omöjliga att hålla isär under inventeringen. Säkra fynd har bara gjorts av underarten sumpförgätmigej, ssp. caespitosa. Strandförgätmigej, ssp. baltica, har angivits av Lindberg (1979) från tre lokaler vid Gävle men fynden får betraktas som högst osäkra. En handfull kollekter från kustområdet har granskats av Karin Apelgren. De flesta har förts till sumpförgät-migej men några fynd från Lövgrund och Iggön har betraktats som mellanformer mellan underarterna.

Utbredning

Vanlig (56% och 235 noterade lokaler).
karta