Getapeln är ursprunglig. Den angavs första gången 1810 i en förteckning över växter i Gävletrakten av Claes Östling och Carl Johan Hartman. Hartman (1818) angav arten som ett exempel »på sydliga arter som upphör vid eller få mil norr om Gävle«. Ett tjugotal gamla uppgifter är kända – alla från Gävle och öarna i Yttre fjärden. Getapel har även odlats. Arnell (1902) observerade den dock endast odlad vid Ockelbo station.
Arten gynnas av bete och förekommer lokalt i hagmarker. Getaplar har också hittats i lövrika lundmiljöer i anslutning till Dalälven men oftast bara i form av mindre buskar i kantzoner mot öppen mark. De vanligaste följeväxterna är rönn (35%), getrams, hundäxing, hägg, älggräs, lundgröe, måbär och hallon. Getapeln blommar samtidigt som skvattram, liljekonvalj och lingon.