Växten odlas inte men är ganska väl känd i bygderna och har fått många dialektala namn. »Tvivelbast«, »tvivelbastbär« eller »tvivelbär« är namn som använts i Hille, Järbo, Valbo och Ovansjö. I Årsunda och Ovansjö kallades den också »källarhalsbär« eller »källarhalsblomma«.

Tibast är en liten buske. Hela växten är starkt giftig, men bären äts och sprids av fåglar – särskilt av finkar. Tibast är typisk för kalkpåverkad, mullrik skogsmark. Den växer både öppet och i sluten skog men gynnas starkt av solljus. Stora välutvecklade buskar och rik förekomst av tibast finner man därför oftast i lövrika 10–40 år gamla ungskogar och igenväxta hagmarker. I äldre skog blir plantorna mindre och färre. Tibast trivs bäst i frisk eller något fuktig skogsmark gärna bland asp och andra lövträd. Den är också vanlig i örtrik kalkpåverkad granskog och växer även i rika sumpskogar. Många lokaler finns längs vattendrag. Särskilt typiska är forsstränder och småöar vid skogsbäckar och skogsåar som oftast är utan påverkan av kalk. Arten etablerar sig ibland även på gamla inägor med inväxande skog och någon gång på gamla tomter men sällan i andra kulturskapade miljöer.