jolster
Salix pentandra
Mer information om arten

Jolstern är ursprunglig i landskapet. Den var av allt att döma lika vanlig för hundra år sedan som den är idag. Arten var förr känd bland allmogen och frukter av jolster, »jolsterknopp«, användes till kuddstoppning. I Ockelbo kallades den »jälster« och i Hille »järster«.

De vanligaste följeväxterna är glasbjörk (27%), kråkklöver, blodrot, älggräs, vattenmåra, gråal och gråvide.

Ekologi

Jolster är en storvuxen pil som kan utveckla större träd än sälgen. Den blommar till skillnad från andra Salix-arter sent och först efter lövsprickningen. Frukterna sitter ofta kvar över vintern och fröna gror först nästa säsong. Jolster förekommer spridd på öppen fuktig mark och stränder både i skogslandskapet och i kulturlandskapet. Arten trivs bäst på något näringsrikare mark. Den växer gärna i rikkärr och extremrikkärr men saknas i fattiga myrar. Typiska miljöer är frodiga fuktängar vid sjöar och vattendrag samt strandsnår och lövbårder vid näringsrika sjöar. Arten kan ibland växa mycket blött på gungfly men oftare på fastmattor. Den ingår ofta i videsnår av andra arter men bildar inga artegna bestånd. Jolster ersätter sälgen i blöt lövrik sumpskog. Enstaka små eller medelstora träd av jolster är ett karaktäristiskt inslag i många klibbalkärr och kalkpåverkade gran-ask-sumpskogar. Jolster har stor spridningspotential och etablerar sig lätt på bar jord i en mängd kulturskapade miljöer, inte minst i vägkanter.

Utbredning

Arten finns spridd över hela landskapet men verkar vara vanligast längs kusten och i rikområden.
Mycket vanlig (94%) och 554 lokaler.