höskallra
Rhinanthus angustifolius
Höskallran är ursprunglig på havsstränder i landskapet. Med människans hjälp har arten etablerat sig även i odlingslandskapet och på vägkanter. Arten uppgavs vara tämligen allmän eller finnas flerstädes i Gävletrakten på 1800-talet. Från 1900-talets början finns uppgifter även från inlandssocknarna där arten delvis har varit ganska vanlig. Höskallra och ängsskallra har även kallats »skallergräs« i Årsunda.
På havsstränder är den vanligaste följeväxten röd-svingel (56%) följt av strätta, fackelblomster, krypven, kråkvicker, salttåg och höstfibbla. I kulturlandskapet är rödven, höstfibbla, röllika, rödklöver och prästkrage vanliga följeslagare. Höskallran blommar i juli samtidigt med stor och liten blåklocka, rödklöver och åker-vädd. På havsstränder har även tidig blomning noterats, med linnea, nyponros, strandkrypa och nattviol.
På havsstränder är den vanligaste följeväxten röd-svingel (56%) följt av strätta, fackelblomster, krypven, kråkvicker, salttåg och höstfibbla. I kulturlandskapet är rödven, höstfibbla, röllika, rödklöver och prästkrage vanliga följeslagare. Höskallran blommar i juli samtidigt med stor och liten blåklocka, rödklöver och åker-vädd. På havsstränder har även tidig blomning noterats, med linnea, nyponros, strandkrypa och nattviol.
Ekologi
Höskallra är ettårig och lever halv-parasitiskt på gräs och andra örter. Växten saknas på starkt exponerade blockstränder men är annars ett pålitligt inslag på landskapets havsstränder. Arten föredrar alltså något skyddade moränstränder och sedimentsträndernas strandängar. Den växer i strandens örtrika rödsvingelbälte som under högsommaren ofta utvecklar en praktfull gul bård av blommande höskallror. Förekomsterna kan dock variera avsevärt mellan olika år. I inlandet finns spridda förekomster av höskallra längs örtrika skogsvägar och på gräsmarker kring gårdar. Förekomsterna kan i någon mån vara rester från tidigare förekomster i byarnas slåtterängar men troligen sker också nyspridning längs vägnätet.
Variation
Underarten åkerskallra, ssp. apterus, växte förr i åkrar och noterades från flera lokaler i Gävle samt från Grönsinka i Österfärnebo fram till 1900-talets början. Underarterna höstskallra, ssp. angustifolius, och äkta höskallra, ssp. grandiflorus, har inte särskilts under inventeringen.
Utbredning
Mycket vanlig efter kusten, sällsynt i inlandet (100% av kustrutorna och 213 noterade lokaler).
