knapptåg
Juncus conglomeratus
Knapptåg angavs som tämligen allmän i Gävletrakten vid 1800-talets mitt. Samma bedömning gjordes för landskapet som helhet av Arnell 1924. Arten verkar sakna naturliga miljöer och har sannolikt kommit in med människan, kanske med tidigt jordbruk.
Knapptåg och veketåg har likartad ekologi och förekommer ofta tillsammans. Den vanligaste följearten är dock blodrot (26%) följd av stjärnstarr, trådtåg, harstarr, veketåg, glasbjörk, myrtåg, gråstarr och knagglestarr.
Knapptåg och veketåg har likartad ekologi och förekommer ofta tillsammans. Den vanligaste följearten är dock blodrot (26%) följd av stjärnstarr, trådtåg, harstarr, veketåg, glasbjörk, myrtåg, gråstarr och knagglestarr.
Ekologi
Knapptåg är flerårig och övervintrar grön. Den bildar tuvor i form av stora bukettformade samlingar. Växten är ljuskrävande och konkurrenssvag men har små anspråk på näringstillgång. Arten behöver öppen fuktig mineraljord för att etablera sig men lever ofta kvar även när markvegetationen slutit sig. Den tål dock inte beskuggning av träd och buskar. Knapptåg är en kulturmarksväxt som främst förekommer längs vägdiken och andra diken både i skogen och i kulturlandskapet. 38% av de registrerade lokalerna är diken. Arten förekommer dessutom ofta i hjulspår och andra markskador på blöta hyggen och i kraftledningsgator. Den kan även etablera sig på gamla fuktiga betesmarker eller övergivna åkrar. Växten kan ibland finnas i mängd på fuktiga betesmarker eftersom den ratas av betesdjuren. Enstaka tuvor påträffas ibland på stränder vid sjöar och vattendrag, särskilt på kulturpåverkade platser. I naturlig vegetation är knapptåg mycket ovanlig, fåtalig och kanske mest tillfällig.
Utbredning
Knapptåg verkar vara något härdigare än den snarlika veketågen och förekommer i större utsträckning i de karga skogstrakterna i nordväst. Den är ovanlig längs kusten och saknas i skärgården.
Vanlig (90% och 464 noterade lokaler).
Vanlig (90% och 464 noterade lokaler).
