backglim
Silene nutans
Mer information om arten
Backglim är en gammal kulturföljeslagare med hemvist i odlingslandskapet. Arten har troligen inte förändrat sin utbredning sedan 1800-talet men den bör ha varit betydligt talrikare i 1800-talets vidsträckta odlingslandskap.
De vanligaste följeväxterna är gulmåra (32%), bockrot, smultron, fårsvingel, röllika, vitmåra och gul fetknopp. Backglimmen blommar samtidigt som ryssgubbe, hundkäx, midsommarblomster och revsmörblomma. Blommorna är ihoprullade om dagen men öppnar sig då luftfuktigheten ökar nattetid eller vid regn.

Ekologi

Backglim är flerårig och sprids vegetativt med krypande jordstammar. Det är en mycket ljuskrävande och ganska konkurrenssvag växt som föredrar lätta jordar, helst sand och grus. Den kan också växa på morän eller berg. Berglokalerna består i regel av kalkrika bergarter men annars är arten oberoende av kalk. Backglimmen är en utpräglad torrbacksart och en karaktärsart för magra torra betesmarker – oftast av typen fårsvingeltorräng. De allra flesta lokaler är eller har varit betade. Arten förekommer också i sandiga vägslänter och lokalt i banvallar. Vanligast är backglim längs kusten och i skärgården. Här förekommer den på tidigare brukade marker som gistvallar och örtbackar, men också i naturliga miljöer som klapperstränder, strandvallar och öppningar i strandsnåren. Det är svårt att veta om detta är primärt eller sekundärt naturliga miljöer för arten, men möjligen fanns arten vid havet innan den etablerade sig i odlingslandskapet.

Utbredning

Arten har en sydlig utbredning i landet som sträcker sig långt norrut efter kusten, vilket även framgår på landskapsnivå.
Mindre vanlig (16% och 103 noterade lokaler). Minskande?
karta