Purpurknipproten är flerårig. Den har en kort upprät jordstam. Spridningen sker med små luftburna frön. Arten är solälskande och torktålig. Den är normalt starkt kalkbunden och förekommer ofta på urbergskalk. Kanske ska purpurknipproten också ses som kalktolerant eftersom den kan växa i kalkmarker där andra växter har svårt att överleva. Fina exempel på »naturliga« kalkhällsamhällen där purpurknipproten är en av karaktärsarterna finns på Körberget. Här får arten sällskap med bland annat smultron, blåsippa, kattfot, harmynta, vispstarr, sandviol och toppjungfrulin. Sekundära förekomster finns på varphögar och i vägkanter i närheten av primärlokalen. Mer besynnerlig är den sekundära och sentida etableringen vid Penninge kalkbrott där arten delvis växer skuggigt i lövskog helt utan undervegetation. Purpurknipproten blommar samtidigt som älggräs och mjölkört.

Mycket sällsynt (3 lokaler i 1 ruta).

1. Torsåker, Körberget, 1923 (SAh i S), 1926–28 (SAh & G Lohammar i bla S och UPS), flera hundra ex 1964 (Lindberg 1979), kring gruvhålet 1966 (Rune 1967a), 13G2g 6713122 1534012, kalkhällar och varphögar vid kalkbrott, karaktärsart för vegetationen över stort område 1985 och senare (BRI, PST, BHE, MBE mfl). På senare tid har den minskat genom långsam igenväxning av lokalen.
2. S om Körberget, 13G2g 6712850 1534150, slagghög, 24 ex 1988 (Risberg 2008).
3. Penninge kalkbrott, 13G2g 6712680 1533160, vägkant och slagghög, 118 ex 1995 (Risberg 2008), ett 100-tal ex samt 40 ex i sluten lövskog intill skrotgården 2000 (PST, K Wallin mfl), 700 ex på slagghögen 2006, totalt över 1000 blommande 2007 (Risberg 2008).