toppklocka
Campanula glomerata
Toppklocka finns i två underarter. Den odlade formen, C. glomerata »Superba«, är nu vanligast och förekommer som förvildad eller kvarstående prydnadsväxt. Underarten ängstoppklocka, ssp. glomerata, är av annat ursprung med rötter i det gamla odlingslandskapet. Äldre fynd avser troligen uteslutande ängstoppklocka. Det äldsta kända fyndet av ängstoppklocka är från Källmur i Gävle där arten samlades 1842 av Carl Hartman.
Den äldsta uppgiften om inplanterad toppklocka är från Jädraås 1927 men arten har troligen odlats längre. Den omnämns emellertid inte av Arnell (1902) i hans sammanställning av växter vid allmogeträdgårdar i Gästrikland.
Den äldsta uppgiften om inplanterad toppklocka är från Jädraås 1927 men arten har troligen odlats längre. Den omnämns emellertid inte av Arnell (1902) i hans sammanställning av växter vid allmogeträdgårdar i Gästrikland.
Ekologi
Trädgårdsformen påträffas oftast i anslutning till gamla fäbodar och ödegårdar. Den är uppenbarligen mycket långlivad och sprider sig med rotskott. Den odlade formen förekommer också på trädgårdsutkast i skogen och lyckas ibland etablera sig i vägkanter långt från bebyggelse. Ängstoppklockan uppträder som ängsväxt i bryn och utmarksbeten. Den hittas numer oftast i dikeskanter längs grusvägar i närheten till kulturbygden. Enstaka förekomster har också noterats i slåtterängar. Ängstoppklockan har numer sina rikaste förekomster i södra delen av Torsåkers socken.
Utbredning
Mindre vanlig (30% och 88 noterade lokaler).
