Toppklocka finns i två underarter. Den odlade formen, C. glomerata »Superba«, är nu vanligast och förekommer som förvildad eller kvarstående prydnadsväxt. Underarten ängstoppklocka, ssp. glomerata, är av annat ursprung med rötter i det gamla odlingslandskapet. Äldre fynd avser troligen uteslutande ängstoppklocka. Det äldsta kända fyndet av ängstoppklocka är från Källmur i Gävle där arten samlades 1842 av Carl Hartman.
Den äldsta uppgiften om inplanterad toppklocka är från Jädraås 1927 men arten har troligen odlats längre. Den omnämns emellertid inte av Arnell (1902) i hans sammanställning av växter vid allmogeträdgårdar i Gästrikland.