nordbräken
Dryopteris expansa
Nordbräken är en ursprunglig art med hemvist i skogslandskapet. Det saknas äldre uppgifter om artens förekomst i landskapet vilket delvis beror på att arten sent urskildes från lundbräken. Under tidigt 1800-tal ingick båda arterna i skogsbräken. Det är ändå förvånande att nordbräken/lundbräken-kollektivet inte uppgavs av Hartman (1848, 1863) och att bara två lokaler uppgavs av Arnell (1924b).
Den i särklass vanligaste följeväxten är harsyra (53%), följd av ekorrbär, rönn, gran, blåbär, ekbräken, vitsippa, majbräken, hultbräken och skogsfräken.
Ekologi
Nordbräken trivs bäst på något fuktig skogsmark men kan också växa på klippor eller block i branter. Den är troligen känslig för uttorkning och återfinns ofta i skuggiga och fuktiga lägen. Rikligast förekommer den i bergsluttningar, särskilt sluttningar mot norr eller öster, och i bäckraviner, sumpskogar eller andra miljöer med hög luftfuktighet. Arten är uppenbarligen skuggtålig och finns ofta i högrest gammal granskog eller blandskog. Den kan ibland förekomma vid skogsvägdiken och på igenväxande gårdstomter men inte alls lika ofta som skogsbräken. Nordbräken är i högre grad än skogsbräken en kulturskyende skogsväxt.
Utbredning
Nordbräken är spridd över hela landskapet men är vanligast i norrlandsterrängen i västra Gästrikland. Den har också något förhöjd frekvens i kustområdet.
Vanlig (84% och 429 noterade lokaler).
Vanlig (84% och 429 noterade lokaler).
