springkorn
Impatiens noli-tangere
Springkorn är ursprunglig. Fem gamla förekomster är kända, varav ett par har försvunnit. I övrigt verkar arten inte alls ha förändrat sin utbredning sedan 1800-talet.
Springkornet förekommer i näringsrika löv- eller blandskogar på fuktig finkornig jord i raviner eller i anslutning till flacka näringsrika åstränder. Märkligt nog växer arten också på block i rasbranter. Det motsägelsefulla biotopvalet får förklaras av artens förkärlek till miljöer med liten konkurrens och öppna lägen skyddade mot uttorkning. Alla kända lokaler har en även i övrigt rik och lundartad flora. Flera lokaler har tidigare utgjort viktiga slåtterängar och kanske också betesmarker.
Typiska följearter är älggräs, brännässla, grenrör, hultbräken, stinksyska och gullpudra. Springkornet börjar blomma när älggräs och mjölkört är i full blom. Blomningen fortsätter till första frosten.
Springkornet förekommer i näringsrika löv- eller blandskogar på fuktig finkornig jord i raviner eller i anslutning till flacka näringsrika åstränder. Märkligt nog växer arten också på block i rasbranter. Det motsägelsefulla biotopvalet får förklaras av artens förkärlek till miljöer med liten konkurrens och öppna lägen skyddade mot uttorkning. Alla kända lokaler har en även i övrigt rik och lundartad flora. Flera lokaler har tidigare utgjort viktiga slåtterängar och kanske också betesmarker.
Typiska följearter är älggräs, brännässla, grenrör, hultbräken, stinksyska och gullpudra. Springkornet börjar blomma när älggräs och mjölkört är i full blom. Blomningen fortsätter till första frosten.
Ekologi
Springkorn är en ettårig fröföryngrad ört. De stora gula blommorna pollineras av humlor men arten bildar även blommor som sätter frö utan att öppna sig. Mogna frökapslar spricker explosionsartat vid beröring och sprätter iväg fröna någon meter. Groningen sker tidigt på våren och de karaktäristiska groddplantor-na hittas ofta i mängd i rotvältor eller andra blottor i växttäcket. Arten är på många lokaler beroende av kontinuerlig tillgång till ytor med naken jord. Blomning och frösättning är betydligt rikare i gläntor än i sluten skog.
Utbredning
Mycket sällsynt (3% och 8 lokaler).
Lokaler
1. Österfärnebo, Bärrek, 200 m N Norrgården, 12G6j 6681450 1549050, lundartad aspskog mellan blockig moränrygg och åker, i den blockiga foten av ryggen 1990 (PST).
2. Hedesunda, Dalkarlsbo, Perdalsmyran, 12H8e 6691750 1572150, källartat fuktstråk som bildar en glänta, omgiven av barrskog, i massvegetation av strutbräken på en 10 × 5 m stor yta och nedom denna i lövkärr och även ovan vägen 1995 (PST).
3. Kalkbergsmyran–Skorvänget–Åbäcket, 13H2f 6711350 1579450, hygge och granskog med stort lövinslag på fuktig sedimentmark, avsänkt mark, kväverikt, synnerligen rikligt, minst 10000, kanske 100000 ex, fläckar med massförekomst på några m2, tex på rotvälta, i vass- och brännässlefält där marken är bar samt på dikesvallen längs diket 1991 (BIJ).
4. 8 km SO Åsbo, 13H2f 6710350 1579550, gles äldre granskog, vid rotvälta, fuktig grund torv på sediment med viss moräninblandning, i tät 5 × 6 m stor matta 1993 (GUJ).
5. Hyttön Kakängssundet, flerstädes tex på holmarna Åängsholmen–Vammen–Granön väster om timmerrännan samt Åängsån NNV Kakängssundet, 13H2g 6710950 1581650–6711050 1581450, lövskog på fuktig sedimentmark, fd slåtteräng, högvuxen fuktängsflora, upptäckt 1983 (GÄBS) och även rikligt senare (PST mfl).
6. Åängsån mellan Åängarna och kraftledningen, 13H2g 6710850 1580150, flera platser, rikligast på södra sidan 1996 (PST & BIJ).
7. Valbo, på S stranden av Gavleån, mittemot Stenbäcken (Hartman 1848), Stenbäcken mot mynningen (Hartman 1863), Stenbäcken, sällsynt 1907 (Heintze 1909b), Stenbäcken, vid utflöde i Gavleån, »försvann sedan däldens V sida raserats« (Hänsch 1928a), Stenbäckens naturvårdsområde, 13H5d 6729050 1569850, i blöt yta i botten på nedskuren ravin med välutvecklad lövlund, älggräs-gullpudresamhälle, kanske 100 groddplantor av springkorn i mynningen av sidoravin som ansluter nära Sten-bäckens mynning, även i slänt mot Gavleån vid ca 6728950 1569750, 1992 och senare (PST).
8. Järbo, Kungsbergets öststup, redan 1901 (Wiger 1928a, belägg i S), Styggberget, 13G7h 6737138 1538464, exponerad brant och blockmark 2001, 100 ex 2010 (MBE).
Äldre uppgifter
Ovansjö, Säljansö (V Olsson enl Arnell 1924b); Ockelbo socken (Måhlen enl Arnell 1924b); Valbo, Haga 1874 (RHn enl Arnell 1924b; RHn i UPS); Gävle, »vid stränderna av Tolvforsbäcken i Tolvforshagen« (CO Östling enl Wikström 1824), »Tolffors, i den uttorkade bäcken vid granarnes udde« 1834 (Thedenius ms 1835), Tolvforsbäcken, mindre fläck i utflödet av liten kallkälla 1907 (Heintze 1909b), Tolvforsbäcken, mycket riklig inom området vid stängslet till lasarettet 1950 (Arnell 1951) [lokalen är nu förstörd sedan bäcken kulverterats].
2. Hedesunda, Dalkarlsbo, Perdalsmyran, 12H8e 6691750 1572150, källartat fuktstråk som bildar en glänta, omgiven av barrskog, i massvegetation av strutbräken på en 10 × 5 m stor yta och nedom denna i lövkärr och även ovan vägen 1995 (PST).
3. Kalkbergsmyran–Skorvänget–Åbäcket, 13H2f 6711350 1579450, hygge och granskog med stort lövinslag på fuktig sedimentmark, avsänkt mark, kväverikt, synnerligen rikligt, minst 10000, kanske 100000 ex, fläckar med massförekomst på några m2, tex på rotvälta, i vass- och brännässlefält där marken är bar samt på dikesvallen längs diket 1991 (BIJ).
4. 8 km SO Åsbo, 13H2f 6710350 1579550, gles äldre granskog, vid rotvälta, fuktig grund torv på sediment med viss moräninblandning, i tät 5 × 6 m stor matta 1993 (GUJ).
5. Hyttön Kakängssundet, flerstädes tex på holmarna Åängsholmen–Vammen–Granön väster om timmerrännan samt Åängsån NNV Kakängssundet, 13H2g 6710950 1581650–6711050 1581450, lövskog på fuktig sedimentmark, fd slåtteräng, högvuxen fuktängsflora, upptäckt 1983 (GÄBS) och även rikligt senare (PST mfl).
6. Åängsån mellan Åängarna och kraftledningen, 13H2g 6710850 1580150, flera platser, rikligast på södra sidan 1996 (PST & BIJ).
7. Valbo, på S stranden av Gavleån, mittemot Stenbäcken (Hartman 1848), Stenbäcken mot mynningen (Hartman 1863), Stenbäcken, sällsynt 1907 (Heintze 1909b), Stenbäcken, vid utflöde i Gavleån, »försvann sedan däldens V sida raserats« (Hänsch 1928a), Stenbäckens naturvårdsområde, 13H5d 6729050 1569850, i blöt yta i botten på nedskuren ravin med välutvecklad lövlund, älggräs-gullpudresamhälle, kanske 100 groddplantor av springkorn i mynningen av sidoravin som ansluter nära Sten-bäckens mynning, även i slänt mot Gavleån vid ca 6728950 1569750, 1992 och senare (PST).
8. Järbo, Kungsbergets öststup, redan 1901 (Wiger 1928a, belägg i S), Styggberget, 13G7h 6737138 1538464, exponerad brant och blockmark 2001, 100 ex 2010 (MBE).
Äldre uppgifter
Ovansjö, Säljansö (V Olsson enl Arnell 1924b); Ockelbo socken (Måhlen enl Arnell 1924b); Valbo, Haga 1874 (RHn enl Arnell 1924b; RHn i UPS); Gävle, »vid stränderna av Tolvforsbäcken i Tolvforshagen« (CO Östling enl Wikström 1824), »Tolffors, i den uttorkade bäcken vid granarnes udde« 1834 (Thedenius ms 1835), Tolvforsbäcken, mindre fläck i utflödet av liten kallkälla 1907 (Heintze 1909b), Tolvforsbäcken, mycket riklig inom området vid stängslet till lasarettet 1950 (Arnell 1951) [lokalen är nu förstörd sedan bäcken kulverterats].
