ärtstarr
Carex oederi
Mer information om arten
Ärtstarr är en ursprunglig art. Den uppgavs vara allmän på havsstränder även under 1800-talet och bedömdes som tämligen allmän i landskapet som helhet 1924 (Arnell 1924b). Det är mycket möjligt att arten har minskat både vid havet och i inlandet på grund av igenväxning.
Vanliga följearter är myrtåg (21%), blodrot, knagglestarr, slåtterblomma och ryltåg. På havsstränder är rödsvingel och strandkrypa vanligast. Ärtstarren blommar och sätter frukt senare än andra starrarter.

Ekologi

Ärtstarren växer på naken, fuktig till blöt dy och mineraljord. Den är ljuskrävande och förekommer bara på öppen mark. Arten är vanligast på havsstränder där den bland annat växer på flacka strandängar med inslag av finkornigare jordar och gärna vid utflöden av sötvatten. Den kan också växa i hällkar och sipperstråk på klippstränder. Ärtstarren växer även på stränder av större sjöar och vattendrag och ibland på naken dy i kärr eller vid småtjärnar. I regel krävs störningar i form av erosion eller uppfrysning för att behålla ytor med naken jord där ärtstarren kan gro. Arten drar även nytta av kulturingrepp som skapar ytor med fuktig mineraljord, t.ex. vattenregleringar, grus- och matjordstäkter. Den har en överraskande förmåga att hitta sådana miljöer.

Variation

Arten är mycket variabel. Vanlig ärtstarr, var. oederi, är vanligast. Liten ärtstarr, C. oederi var. pulchella, förekommer allmänt på havsstränder. Säkra fynd saknas av ävjestarr, C. oederi var. bergrothii.

Utbredning

Spridd i hela landskapet, men vanligast efter kusten.
Vanlig (66% och 293 noterade lokaler).
karta