slidstarr
Carex vaginata
Slidstarr är en ursprunglig art med huvudsaklig hemvist i skogslandskapet. I Gävletraktens växter anges den före-komma flerstädes och inga lokaler preciseras. Arnell (1924b) angav lokaler från olika socknar i landskapet. Trots denna försiktighet var slidstarren säkert en vanlig art även för hundra år sedan.
Den växer även på myrar men helst på fastmattor med gles skog i myrkanten eller i backkärr och myrlänta sluttningar – ibland i massvegetation tillsammans med örnbräken. Slidstarren trivs också i fuktig eller frisk gräsmark, gärna gamla slåtterängar. Den förekommer även efter stigar, skogs- och brukningsvägar men är i övrigt inte särskilt kulturgynnad. Den trivs t.ex. inte på kvävebelastade skräpmarker och inte på sjö- och havsstränder.
De vanligaste följeväxterna är gran (32%), blodrot, ekorrbär, blåbär, lingon, stenbär och vitsippa. Slidstarr blommar tidigt men efter vitsippa och samtidigt med harsyra. Bladen övervintrar gröna.
Den växer även på myrar men helst på fastmattor med gles skog i myrkanten eller i backkärr och myrlänta sluttningar – ibland i massvegetation tillsammans med örnbräken. Slidstarren trivs också i fuktig eller frisk gräsmark, gärna gamla slåtterängar. Den förekommer även efter stigar, skogs- och brukningsvägar men är i övrigt inte särskilt kulturgynnad. Den trivs t.ex. inte på kvävebelastade skräpmarker och inte på sjö- och havsstränder.
De vanligaste följeväxterna är gran (32%), blodrot, ekorrbär, blåbär, lingon, stenbär och vitsippa. Slidstarr blommar tidigt men efter vitsippa och samtidigt med harsyra. Bladen övervintrar gröna.
Ekologi
Slidstarr sprids vegetativt med underjordiska utlöpare och kan ibland bilda täta bestånd. Den växer mest på fuktig näringsfattig mark. Arten är troli-gen indifferent till kalk men gynnas av rörligt markvatten. Slidstarren växer både öppet och i skog och är generellt mycket skuggtålig. I sluten skog dominerar sterila bladskott. I fuktiga granskogar och sumpskogar med utströmning av grundvatten kan den ändå vara en av de viktigaste arterna. Arten är också vanlig i anslutning till småbäckar och källflöden i skogen, på socklar i blöta sumpskogar, på hyggen och skog i bergssluttningar samt på öppen skogsmark i kraftledningsgator.
Variation
I sluten skog är bladen mörkgröna och smala. På öppen mark blir de ljusgröna och bredare.
Utbredning
Arten är väl spridd i landskapet, men troligen något vanligare i nordväst. Den verkar saknas på de flesta öar i skärgården (bara hittad på Gråsjälsbådan).
Mycket vanlig (94% och 760 noterade lokaler).
Mycket vanlig (94% och 760 noterade lokaler).
