kruståtel
Avenella flexuosa
Mer information om arten
Kruståteln är ursprunglig. Den betecknas som allmän i alla äldre arbeten.
Kruståteln är över huvud taget ovanligt jämnt spridd över landskapet och väl företrädd i de flesta magra fastmarksbiotoper. Däremot undviker den våtmarker och sötvattensstränder. På myrar finns bara enstaka noteringar.
Den vanligaste följearten är lingon (31%) följd av blåbär, gran, piprör, rönn, vårfryle, ljung, ängskovall, tall och rödven. Sällskapet understryker växtens starka koppling till barrskogen.

Ekologi

Kruståtel är ett flerårigt gräs. Växten bildar små tuvor och bladen övervintrar delvis gröna. Den är en av landskapets individrikaste skogsväxter. Arten är mycket anspråkslös och förekommer främst på näringsfattig sur skogsmark. Den betraktas som kvävegynnad i skogsbruket men saknas i egentligt kväverika miljöer. Kruståtel är ett solälskande gräs som blommar ymnigt på öppen mark – i synnerhet på magra hyggen där de rödlätta stråna med sina silverskimrande vippor ofta dominerar växttäcket. Arten är alltid närvarande också i sluten skog men för här en anonym tillvaro utan att blomma. Kruståteln är torktålig och uppträder ofta rikligt på hällmarker och även på små klippöar längs kusten. Växten förebådar barrskogens etablering vid havet. Den växer i strandens övre hedartade del och förekommer ofta rikligt i magra strandsnår och grusmarker i havets närhet. Även i odlingslandskapet har växten hög närvaro. Här är den kanske mest typisk för magra hedartade betesmarker och björkbackar.

Utbredning

Mycket vanlig (100% och 2053 note-rade lokaler).