Lönn är ett ursprungligt skogsträd och jämte ask det vanligaste ädla lövträdet i landskapet. »Lenn« är ett gammalt dialektalt namn för lönn. I första utgåvan av Gävletraktens växter 1848 beskrivs lönnen som sällsynt. Sannolikt var detta en underskattning för i nästa utgåva 1863 anges den förekomma flerstädes. Arten har också under lång tid varit ett av de oftast planterade vårdträden i landskapet. Från odling vid gårdar och i samhällen har den förvildats i stor omfattning. Det är ofta omöjligt att skilja ursprungliga förekomster från förvildade sådana.

Lönnen är nu mycket vanligare än den var vid 1800-talets början. Troligen gynnas den allt snabbare spridningen av förvildade träd av ökade näringsnivåer och igenväxning.

Många lönnrika skogar i samhällenas närhet är säkert kulturetableringar – som exempel kan nämnas de lönnrika lundarna Stenbäcken och Tolvforsbäcken i Gävle där arten var sällsynt 1909 – »i Stenbäcken bara en enda meterhög planta« (Heintze 1909b). Även det rika lönninslaget i skärgården har helt eller delvis sitt ursprung i odlade och förvildade träd.

Lönnen är näringskrävande och trivs bäst på kalk- och mullrik jord. Trots att den är relativt ljuskrävande kan den växa i sluten skog på mycket bördig mark. På lång sikt uthärdar den dock sällan full skugga utan är beroende av ljusinsläpp från bryn eller stormluckor. Ursprungliga lönnlokaler kännetecknas av att granen ofta är utsatt för stormfällning vilket gynnar lönn och andra ädla lövträd. Många ursprungliga lönnförekomster finns vid forsomflutna småöar vid större vattendrag eller andra miljöer med tillgång till varaktiga bryn. Dessa är troligen i stor utsträckning reliktlokaler från tidigare klimatskeden.

Lönnen ingår också i havsstrandens lövbårder och arten etablerar sig i övre kanten av havtornsbården. På de kalkrika och skyddade småöarna i Gävlebukten är inslaget av lönn i pionjärskogarna betydande. Lokalt finns små ädellövbestånd där lönnen tillsammans med ask, gråal, klibbal och alm utgör det viktigaste trädslaget. Även i nordligaste Gästrikland ingår lönnen lokalt i havsstrandens lövbårder. Lönnen är vittspridd i kulturlandskapet och etablerar sig i åtskilliga kulturskapade miljöer.
Vilda lönnar i landskapet blir sällan grövre än 30–40 cm i diameter. En stor gårdslönn i Rångsta i Hedesunda mätte vid 1900-talets början 3 meter i omkrets (Arnell 1902). Flera odlade lönnar av liknande dimensioner har också rapporterats i Trädportalen. Störst är här en lönn vid Bunges kapell i Åmot som mätte 399 cm i omkrets 2008 (G. Vesslén enl. Trädportalen).

De vanligaste följearterna på skogsmark är rönn (41%), gran, hägg, stenbär, liljekonvalj, harsyra, blåsippa och vitsippa. Lönnen blommar på bar kvist samtidigt med vitsippa, svalört och backskärvfrö.