skogsnarv
Moehringia trinervia
Skogsnarv är en ursprunglig art med hemvist i skogslandskapet. I litteraturen finns ett femtontal gamla uppgifter. I Gävletraktens växter 1848 och 1863 uppges den förekomma flerstädes.
De vanligaste följearterna är rönn (27%), hallon, stensöta, harsyra, piprör, kruståtel, stinknäva och skogssallat. Fröna samlas och sprids av myror. De ingår ofta i skogsmarkens fröbank.
De vanligaste följearterna är rönn (27%), hallon, stensöta, harsyra, piprör, kruståtel, stinknäva och skogssallat. Fröna samlas och sprids av myror. De ingår ofta i skogsmarkens fröbank.
Ekologi
Skogsnarven är en ettårig eller fåårig, konkurrenssvag art. Den växer både öppet och i sluten skog. Den trivs såväl på torrt berg som på frisk mullrik skogsmark. Arten är något vanligare på basiska än på sura bergarter. Skogsnarven är kvävegynnad och dras till kväverika miljöer som lövskogar och strandsnår vid havet, ädellövlundar, trädgårdsutkast och hyggen. Detta är troligen också förklaringen till artens stora förkärlek till fristående jätteblock i skogen, där kvävet inte är så starkt uppbundet av skogsträden. Även rotvältor, hällmarker, branter och alla blockrika miljöer är typiska skogsnarvbiotoper. Arten förekommer i viss utsträckning även i kulturmiljöer som skogsvägkanter, planterade åkrar, grustag, jordhögar och skogsdiken.
Utbredning
Vanlig (66% och 293 noterade lokaler).
