sylört
Subularia aquatica
Sylört är ursprunglig. Den uppgavs finnas flerstädes i grunda havsvikar i Gävletrakten 1863. Omkring 26 gamla lokaler är kända vilket är betydligt fler än vad som hittats under florainventeringen. Igenväxning av stränder och bottnar på grund av övergödning och försvinnande strandbete är huvudorsakerna till minskningen.
Typiska följeväxter är strandranunkel (28%), svalting, löktåg, fyrling, nålsäv, sjöfräken och notblomster.
Typiska följeväxter är strandranunkel (28%), svalting, löktåg, fyrling, nålsäv, sjöfräken och notblomster.
Ekologi
Sylörten är en liten ettårig ört. Den sprids enbart med frön och saknar vegetativ spridningsförmåga. Arten kan blomma och sätta frukt både i vatten och på land. Sylörten är vanligast i stora sjöar och i lugnflytande åar och älvsträckor med långgrunda stränder. Den vill ha näringsfattigt eller måttligt näringsrikt vatten och trivs bäst på finkorniga hårdbottnar av sten, grus, sand, silt eller lera. Ett tunt dy-överdrag kan finnas men arten behöver kontakt med mineraljorden. Arten är känslig för konkurrens från vass, säv och annan tät vatten-vegetation. På många ställen, inte minst längs kusten, är den nu närmast helt försvunnen.
Utbredning
Sällsynt (11% och 24 lokaler). Minskande.
Lokaler
Arten har hittats i följande sjöar och vattendrag: Dalälven vid Ista och Öbynäset i Österfärnebo, Garnmyrån, Kågbosjön och Viforsen i Hedesunda, Dammsjön (Baggå) och Hyen i Torsåker, Borrsjöån (Åttersta) i Ovansjö, Hamrångefjärden och Sörsundet i Hamrånge, Hillevik i Hille samt Klubbäcken, Mångeln, Källsjön, Ycklaren och Kölsjöån i Ockelbo.
