trindstarr
Carex diandra
Mer information om arten
Trindstarr är en ursprunglig våtmarksväxt. Arten angavs förekomma flerstädes i Gävletrakten 1848 och 1863. Enskilda lokaler angavs såväl av Arnell (1924b) som av Wiger (1965) och Lindberg (1979).
De vanligaste följearterna är kråkklöver (52%), vattenklöver, vass, bunkestarr, topplösa och vattenmåra.

Ekologi

Trindstarr är tydligt kalkgynnad och näringsgynnad och finns enbart vid välbuffrade (neutrala eller svagt sura) vatten. Den är också ljuskrävande och förekommer ogärna i skogsklädda våtmarker. Trindstarren växer i allmänhet mycket blött och är en gungflyspecialist. Den är en av de viktigaste stråväxterna i de plana extremrikkärren på gungfly vid sjön Trösken. Den förekommer också i rika fastmattekärr och källkärr. Sjöstränder med näringsrika vassar av vass eller smalkaveldun och gungfly är också typiska miljöer. Ofta växer trindstarren i den yttersta kanten av vass-arna mot öppet vatten. Arten är karakteristisk för utsötade och av landhöjningen avsnörda vikar och våtmarker. Etableringen sker ofta redan i strandens hällkar. Trindstarren är över lag vanlig längs kusten och gynnas sannolikt av att salthalten här är högre än i inlandet.

Variation

Trindstarr förekommer i två former – vanlig trindstarr, var. diandra, och stor trindstarr, var. major. De har inte urskilts under inventeringen men båda finns belagda från landskapet. Belägg av stor trindstarr finns från Verkviken på Eskön i Hille socken samlade av Hartman på 1800-talet (belägg i UPS).

Utbredning

Mindre vanlig (29% och 179 noterade lokaler), vid kusten vanlig (90%).
karta