rödblära
Silene dioica
Mer information om arten
Rödblära är en ursprunglig men starkt kulturgynnad art. I Gävletraktens växter 1848 och 1863 beskrivs den som tämligen allmän men i övrigt finns ingen information om hur vanlig den var förr.
Den vanligaste följearten är hallon (31%) följd av brännässla, midsommarblomster, hundkäx, hund-äxing och mjölkört. Rödbläran blommar ymnigast när vitsippan vissnar och samtidigt med skogsstjärna och liljekonvalj.

Ekologi

Rödbläran har övervintrande bladrosetter och fröna kan gro efter lång tid i jorden. Arten är förhållandevis näringskrävande och trivs bäst på mull- eller lerrik jord. Den är helt oberoende av kalkhalt men är tydligt kvävegynnad. Ofta växer den öppet men den kan också hittas i sluten skog. Arten har naturliga miljöer efter kusten men är i övrigt i huvudsak kultur-spridd. Vid kusten ses rödblära ofta i lövbårder, havtornssnår och andra lövrika skogar innanför havsstranden. Den förekommer gärna i skogar av gråal och klibbal på frisk eller fuktig mark. Rödbläran återfinns i många kulturskapade eller kulturpåverkade miljöer. Den är i många trakter vanlig i oskötta gräsmarker, i villaträdgårdar och vid gårdar, på komposter och jordhögar. Arten verkar ha en alldeles särskild dragning till försummade eller övergivna kulturer som igenväxande åkrar och trädgårdsland, övergivna fäbodvallar och skogskojor, vildvuxna parker, kolbottnar, tomtplatser etc.

Variation

Vitblommiga rödbläror har påträffats vid några tillfällen under inventeringen.

Utbredning

Rödbläran är ojämnt spridd över landskapet. I de flesta trakter är den vanlig, men lokalt och särskilt i Dalälvsområdet är den ovanlig och saknas i många florarutor. Rikligast förekommer den längs kusten.
Vanlig (80% och 548 noterade lokaler).

Lokaler

hybrider
Hybriden med vitblära, S dioica × latifolia, är noterad vid ett tillfälle under inventeringen. Flera äldre fynd finns också belagda.
karta