myrstarr
Carex heleonastes
Myrstarren upptäcktes vid Sävasjön av Harry Smith 1918 (Smith 1919). Hans insamlade material avser möjligen tre olika, men närbelägna lokaler. Arten har också samlats från Matyxsjön 1952. Myrstarren har utan framgång eftersökts på samtliga lokaler. Av Smiths beskrivning (Smith 1919) framgår att den växte i öppna sanka kärrytor väster om Sävasjön. Dessa ytor är idag igenväxta med vass och gles skog. Den tredje lokalen kan avse Gillermuren som är skadad av dikning. Lämpliga miljöer för arten finns dock fortfarande kvar vid Matyxsjön.
Ekologi
Myrstarr växer i blöta öppna rikkärr, gärna vid gungflystränder eller källor. Arten är kalkkrävande och gynnas troligen av myrslåtter. Den har minskat starkt och försvunnit från flera landskap.
Utbredning
Ej återfunnen.
Lokaler
Äldre uppgifter
Valbo, Sävasjön, i den långa fliken i väster, i en mera öppen yta sanka starrkärr med dystarr, vitstarr, flaskstarr, myggblomster mfl 1918 (Smith 1919); nära Kubbo 1918 (H Smith i LD och UPS); mellan Sävasjön och Kubbo 1918 (H Smith i UPS och S); Matyxsjön 1950 (B Hylmö i S), 1952 (A Wennerberg i GB, !C Blom).
Valbo, Sävasjön, i den långa fliken i väster, i en mera öppen yta sanka starrkärr med dystarr, vitstarr, flaskstarr, myggblomster mfl 1918 (Smith 1919); nära Kubbo 1918 (H Smith i LD och UPS); mellan Sävasjön och Kubbo 1918 (H Smith i UPS och S); Matyxsjön 1950 (B Hylmö i S), 1952 (A Wennerberg i GB, !C Blom).