Ängsstarren sprids lokalt med en grunt krypande och något grenad jordstam men bildar bara glesa bestånd. Den är en starkt kalkgynnad myr- och fuktängsväxt. Tidigare har arten i större utsträckning vuxit i slåtterhävdade fukt- och strandängar. Numer växer den, med ett undantag, enbart i rikkärr. Växten återfinns i regel i starrdominerade och översilade fastmattor – ofta i de rikaste delarna av kärren och ibland som en av de dominerande arterna. Någon gång förekommer också ett glest trädskikt, men generellt är ängsstarr känslig för beskuggning och konkurrens från mer högvuxna växter som älggräs och vass.

Sällsynt (5% och 36 lokaler). Minskande.

Hybrider
Hybriden med ärtstarr, C hostiana × oederi, är påträffad vid Sjötorp i Gävle 1864 (H Thedenius i S, !A Palmgren).