rågvallmo
Papaver dubium
Rågvallmo är en gammal kulturföljeslagare. Den första uppgiften är från Gävle hamn – »Bråbänken«, 1810 (Hartman & Östling ms 1810). I Gävletraktens växter 1848 och 1863 beskrivs den som sällsynt. Under tidigt 1800-tal växte den ibland som ogräs i potatisland och andra odlingar. Idag är arten huvudsakligen knuten till vägar och järnvägar.
Ekologi
Rågvallmon är ettårig. Den är ljuskrävande och behöver blottad jord för att trivas. Arten har oftast hittats i torra banvallar och exponerade vägslänter. Rågvallmon är ofta tillfällig men fröna kan vila i marken under lång tid. På banvallen i Järvsta söder om Gävle blommade över 1000 plantor 1995 sedan den gamla järnvägsrälsen tagits bort. Den har tidigare rapporterats från samma lokal 1948 och 1961.
Variation
Arten är mycket variabel i storlek beroende på växtplats. Underarten blodvallmo, P. dubium ssp. lecoqii, har påträffats som tillfällig i Gävle 1860 (Jonsell 2001). Övriga fynd tillhör helt eller till större delen vanlig rågvallmo, P. dubium ssp. dubium.
Utbredning
Mycket sällsynt (7% och 22 lokaler).
Lokaler
Äldre uppgifter
Tidigare fynd finns också från Slottsträdgården, Lövudden, Sörby, Gillberga (läge okänt), Holmsund och Engesberg i Gävle samt från Mörtebo i Ockelbo.
Tidigare fynd finns också från Slottsträdgården, Lövudden, Sörby, Gillberga (läge okänt), Holmsund och Engesberg i Gävle samt från Mörtebo i Ockelbo.
