
dvärgmåra
Galium trifidum
dvärgmåra är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

dvärgmåra är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
- dvärgmåra





Inga nycklar finns för detta taxon.
Närkes flora
Kärr- och fuktängsart, spridd i hela området i strandkärr, bäckar, dammar, diken, torvgravar m.m. En massförekomst fanns vid Kårstaö i Hovsta 1925 (Broddeson ms).
Hallands Flora
Från strandreservatet i Steninge finns en mycket tvivelaktig uppgift om dvärgmåra (Höijer 1947). Så vitt känt saknas belägg.
Dvärgmåra är en nordlig art som växer på fuktiga eller blöta torv- och sandmarker. De närmaste växtplatserna finns i Småland och Västergötland (Mossberg m fl 1992).
Västmanlands Flora
Nog åtminstone spridd; i alla regioner. Förbisedd och avsiktligt förbigången. Utbredningstyp: U.
Flora över Dal
Larsson 1851.
Ångermanlands flora
Förbisedd, säkerligen ej sällsynt. - 72 (36).
Härjedalens kärlväxtflora
Först uppgiven av Thedenius (1839): "I ett kärr på södra sidan av Funnesdalsberget". Arten finns fortfarande vid Funäsdalssjön (Per Milberg, brev 1989).
Atlas of North European vascular plants
1524 Galium trifidum L.
This boreal-montane species belongs to the circumpolar plants (Hultén, Circumpol. Il, p. 94 and map 85). Subsp. columbianum (Rydb.) Hult. in the Pacific region and mountains of E. Asia and western N. America and var. modestum (Diels) Cuf. in the SW. Chinese mountains are mapped separately.
1526 Galium brandegei A. Gray
Syn.: G. trifidum L. var. pusillum A. Gray.
This arctic-montane species is restricted to Iceland, Greenland and N. America. The mappirrg differs, however, considerably from Porsild and Cody 1980, map 992. A southern counterpart in eastern N. America is G. brevipes Fern. & Wieg., also mapped here.
Smålands flora
Funnen i 28 rutor; tidigare uppgifter från 25 rutor. Sällsynt i västra delen av höglandet; dessutom lokalt spridd i norra delen av Åsnen. Sannolikt ganska förbisedd. – Ursprunglig.
Ölands flora
Dvärgmåra växer främst från Svealand och norrut på fuktig torv- eller sandmark. Växten är felaktigt uppgiven från Öland av C. A. Westerlund i Naturhistoriskt diarium 1849–52 (Runsten: Dyestad 1849). Enligt M. G. Sjöstrand i UUB 2 är fyndet felbestämt.
Gotlands flora
Säve (1837, i övers.): ’överallt’. Belägg taget av Säve finns i VI, vilket fått följande kommentar: ”Galium palustre L. (Dessutom fragment af G. trifidum L., som synes ditkommet från annat ark. K. Joh.).” Johansson (1897) godkände alltså inte Säves uppgift och nämnde uppgiften bara i en anmärkning.
Bohusläns Flora
Dvärgmåra växer oftast mycket blött på gungfly och blottad eller trampad jord vid stränder av sjöar och gölar.
Västergötlands flora
Sörmlands flora
Upplands flora
Dvärgmåra växer på fuktiga marker med gles och lågvuxen vegetation. Den förekommer på betade strandängar, ofta på strändernas vassbankar både i strandkanten och på utsidan av vassbältet, i diken och gamla torvgravar, i starrmyrar och på gungflyn.
Förändring - 8 %.
Gästriklands flora
Den i särklass vanligaste följeslagaren är kråkklöver (69%) följd av kärrsilja, kärrdunört, topplösa, vass, sprängört och strandklo.
Hälsinglands flora
Dvärgmåran är lågvuxen och konkurrenssvag, men växer ibland under gles högre vegetation. Vi vet inte mycket om vad som styr dess liv. En gång har man sett den på en åkerkant efter muddring av en å därintill, tydande på förekomst i fröbanken. Fröna flyter i några dagar till några veckor. Flera fynd på betad strand antyder att dvärgmåran kan gynnas av tramp. En annan av de biotoper där den förekommer, i kanten av gungfly, karakteriseras av pålitlig tillgång till vatten och ljus och viss extra näring genom drift och kanske fågelspillning. Flera beskrivningar av dess växtställen innehåller ordet eutrof. I jämförelse med vattenmåra tycks dvärgmåra vara mindre tolerant både mot torka och dränkning. Den blommar från mjölkens tid till ljungens, och kan då också kan ha mogna bruna frön.