Lopplummer är en ursprunglig art. Den angavs förekomma flerstädes i Gävletrakten under 1800-talet. Både Arnell (1924b) och Wiger (1965) uppgav ett flertal lokaler eller trakter men gjorde inga bedömningar av om arten var vanlig. Sannolikt var den lika vanlig då som nu.

Troligen är växten känslig för konkurrens från dominanta gräs och andra fröväxter och beroende av blottad mark för att kunna etablera sig. Typiska växtplatser är nordvända klippor och hällmarker, jätteblock i skogen, block och strandbrinkar i skogsbäckar, bäckraviner och källstråk. Enstaka exemplar kan också växa i fastmattor på myrar.

Lopplummer förekommer även i igenväxande grustag, dikade myrar samt längs diken och skogsvägar. Arten är annars närmast kulturskyende och ovanlig i odlingslandskap och vid samhällen.

De vanligaste följearterna är gran (39%), blåbär, lingon, harsyra, ekorrbär, tall och rönn. Lopplummer sprider sina sporer tidigt på våren, ungefär samtidigt med blåsippans blomning.