Revsmörblomma växer ofta som underväxt till högre örter, buskar och träd och bildar nya småplantor från frö under denna täta vegetation. Den hittas på uppgrävd jord även om den inte finns i vegetationen därintill. Enligt Milberg (1990) är den en fröbanksväxt. Den sprider sig också långt och snabbt med ovanjordiska utlöpare, som kan bära fem icke rotade plantanlag och bli mer än en meter långa. Revsmörblomman är ett snabbväxande och svårutrotat ogräs i odlingar på fuktig mark. Bladrosetterna övervintrar gröna. Den blommar i skogsstjärnans, ekorrbärets och linneans tid, men kan ogräslikt fortsätta blomningen även senare.
Ekologi
Revsmörblomma påträffas på våt mark i skog, helst där kvävetillgången är god och pH inte är mycket lågt. Den är en av de mest frekventa arterna i surdråg och sumpskog och är mycket vanlig vid älgbad, källor och längs bäckar. Den är vanlig på stränder vid sötvatten, och är den vanligaste arten på vattenstranden vid Varpen i Ljusnan. Den växer även i urskogsmiljö i Utloppsloken i Ensjölokarna.
Revsmörblomma finns också på övergiven myrodling men inte på myren intill. På block i sjö med måsar kan den förekomma tillsammans med diverse åkerogräs. Arten gynnas av bete och av starkt tramp men är också framträdande i den vegetation som uppkommer på övergiven betesmark. Den finns också på flack dyig strand vid havet och vid en avsnörd liten sjö nära havets nivå.
Variation
Alla växter utvecklas olika i olika miljöer, men revsmörblommans blad får extremt växlande form. De kan bli smalflikiga om plantan hamnar på ett block och mycket bredflikiga på våt mylla i starkt ljus (Delin 2014g).
Utbredning
I enlighet med sin goda anpassning till många våta miljöer är den spridd över hela landskapet, med viss koncentration till de stora vattendragen och till odlingsbygderna. Liksom kabblekan är den ovanlig vid Voxnans övre delar.
2503 lokaler i 45 församlingar.
Referenser
Delin, Anders 2014g: Extrem formvariation inom en art - Revsmörblomma. VÄX 3/2014: 20-21.
Milberg, Per 1990: Hur länge kan ett frö leva? Svensk Bot. Tidskr. 84: 323-352.