Ryssgubbens frukt är en skida med två frön. Frukten är lite större än ett sädeskorn och faller av utan att fröna lösgörs. Det torde vara svårt att genom frörensning skilja den från utsäde, och den uppges ha kommit in med sådant från Livland och Estland (Almquist 1929b). Plantan uppges vara flerårig. Inga gröna delar övervintrar. Arten blommar från skogsstjärnans till linneans tid.
Vid ett par tillfällen har en ensam planta av ryssgubbe hittats. I Bergsjö hände detta vid mitten av 1900-talet på åkermark, och plantan rensades bort eftersom den var ett känt ogräs. Ryssgubbens invandringshistoria i Sverige är tämligen väl dokumenterad (Almquist 1929b, Malmgren 1982). Den beskrivs i Västmanlands flora dels som etablerad inom stora områden i Mälardalen och där fortfarande under spridning, men också utgången från ett stort antal tidiga lokaler. I Gästrikland har den också ökat kraftigt under senare decennier, framför allt i urbana miljöer (Ståhl 2016). I Medelpad uppges att många gamla förekomster i vallar har försvunnit, så att arten under 1970–80-talen var sällsynt, men nu åter tycks vara på expansion (Lidberg & Lindström 2010).
Utbredning
I Hälsingland är ryssgubbe inte lika framgångsrik som i sydligare landskap. Det finns många uppgifter från 1800-talet och det tidiga 1900-talet från platser där den nu troligen saknas. På vissa gamla lokaler är den dock fortfarande kvar, och den har upptäckts på några nya. Av våra fynd är en fjärdedel i järnvägsmiljö, där hundratals exemplar har setts på vissa lokaler. Ingenstans uppträder den i massförekomster som i Gästrikland, Uppland eller Västmanland. Artens utveckling har under åren 1989 till 2012 följts på en vägbank nedom Åsberget i Arbrå, och en viss ökning av antalet exemplar har setts, men ingen spridning. Nära denna lokal löper järnvägen, där Collinder såg arten redan 1880 (Wiström 1898). Vid museet i Söderhamn ökar ryssgubbe och sprids något.
24 aktuella lokaler i 13 församlingar. 30 gamla uppgifter från 14 församlingar.
Referenser
Almquist, Erik 1929b: Upplands vegetation och flora. Acta Phytogeogr. Suec. 1.
Lidberg, Rolf & Lindström, Håkan 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget. Uppsala.
Malmgren, Ulf 1982: Västmanlands flora. Lund.
Ståhl, Peter 2016: Gästriklands flora. SBF-förlaget. Uppsala.
Wiström, Per Wilhelm 1898: Förteckning öfver Helsinglands fanerogamer och pteridofyter, uppgjord efter J.A. Wiströms efterlämnade anteckningar, och med tillägg. Wimmerby.
