Bestånden av kirskål överlever och tillväxer genom sina uthålliga förgrenade jordstamssystem. Nyspridning sker främst med transporter av jord, trädgårdsväxter och kompost. Fröplantor har inte observerats. Kirskålen kan bilda täta bestånd som kan tränga ut de flesta andra arter. Den är även extremt skuggtålig och växer till och med under vidsträckta bestånd av pestskråp, vars blad skuggar bort de flesta andra arter. Kirskål blommar i linneans eller mjölkens tid. Inga gröna delar övervintrar.
Ekologi
Kirskål är knuten till mullrika jordar och växer nästan endast på kulturmark och mest nära hus, i trädgårdar etc. Den kan vara ett svårkontrollerat trädgårdsogräs även i Hälsingland, där den dock är betydligt ovanligare än söderut. På en gammal vall i Alfta slog den ut ett försök till granplantering. Ungefär 15 % av lokalerna betecknas som bördig mullrik skogsmark. På Långnäsudden i Bergvik växer den till synes vild nära en fäbod långt från permanent bebyggelse, i sällskap med underviol, tandrot och hässleklocka i granskog med stort inslag av asp, ask och andra lövträd. Vegetationen förefaller där naturlig och saknar andra kulturelement. Kirskålen är där inte dominerande, utan förekommer glest tillsammans med de nämnda arterna och många andra. I en sidoravin till Tannabäcken i Hög ger den ett annat och mer expansivt intryck, nedvandrad från vägkanten ända till ravinbottnen och åtföljd av inplanterad glesstånds. Våra observationer måste bedömas mot bakgrunden att Lundquist (1994) uppger att arten togs in i Sverige som nyttoväxt mellan år 500 f.Kr. och år 0. Den har ätits som grönsak.
Utbredning
Utbredningen är i huvudsak östlig.
251 lokaler i 39 församlingar.
Referenser
Lundquist, Kjell 1994: Bondens trädgård - en funktion av många nyttiga och sköna växter. I: Larsson, Bo (red.): Bondens självbild och natursyn: 103-131. Nordiska Muséet.
