När ett tjockt snötäcke på våren har smält står färgkullans vinterståndare raka och ibland med nästan alla frön kvar. De är då döda, men intill dem finns gröna plantor, grodda föregående år, varav de flesta ska blomma, några kanske efter ytterligare ett år. Färgkullan blommar i linneans och i mjölkens tid. Alla blommor i korgen står i ett plan när solen lyser, men kantblommorna böjer sig bakåt mot stjälken vid regn.
Ekologi
Färgkulla växer endast på kulturskapad öppen mark, oftast i sydsluttning i sand- och grusmark. En fjärdedel av de aktuella lokalerna är på vägslänt och en fjärdedel på järnvägsslänt. Övriga lokaler har rubricerats som torrbacke, grusgrop eller olika typer av ruderatmarker.
Utbredning
Utbredningen är sydostlig, med utlöpare mot nordväst framför allt längs Ljusnan. De nordvästligaste lokalerna är särskilt redovisade nedan. Arten beskrevs som ”allm. inom en stor del av Hälsingland” av Wiström (1898), men inga upplysningar gavs om växtplatsens karaktär. Många av de äldre lokalerna i landskapets sydvästligaste del är angivna av Wiger (1965).
97 aktuella lokaler i 31 församlingar. 75 gamla uppgifter från 30 församlingar.
Referenser
Birger, Selim 1908a: Härjedalens kärlväxter. Stockholm.
Wiger, Johan 1965: Botaniska undersökningar vid Norrlandsgränsen. Svensk Bot. Tidskr. 59: 261-331.
Wiström, Per Wilhelm 1898: Förteckning öfver Helsinglands fanerogamer och pteridofyter, uppgjord efter J.A. Wiströms efterlämnade anteckningar, och med tillägg. Wimmerby.
Lokaler
Nordvästliga utposter: Härjedalen Ytterhogdal Aspan, 6884 1454 (Birger 1908); Ljusdal Färila Valla, 68548 15017, torr sandbacke 1983 (RMW); Valla, 68547 15021, grusås, sydsluttning 1983 (RMW), 685581 150025, jord-grusplan efter väg 2011 (ALA i S); Kårböle Ängra, 68693 14795, vägkant 1987 (BES); Los 1895 (RTH i GB, S och UPS).
