Olof Johansson Broman skrev i början av 1700-talet i Glysisvallur, vol. III:A, på sid. 34 om ogräset som tar över på ensädesåkrarna: ”i synerhet then fördärfwelige och elake Exingen eller Hwjtroten, äfwen Landhafren; hwilket ogräs på slutet tager så öfverhandena, at sådane genomgådde stycken, måste läggas till gräswal; några åren bort åt; …” [Ensädesåkrar gödslades, besåddes och skördades varje år. Exing och Hwjtrot är kvickrot, Landhafre troligen flyghavre. ’Läggas till gräswal’ betyder låta växa igen till gräsmark].

På sid. 46–47 ger han en mycket initierad beskrivning av flyghavrens besvärliga egenskaper: ”Land-hafre, räknas här för wärsta ogräs, och sås ingalunda med åkermannens wilja, utan sielf-komandes; therföre kallas han rättel. af Botanicis Avena sponte proveniens [havre som kommer av sig själv]; Men af hwad orsak, nuda; sterilis; etc. thet kan jag intet finna, emedan Landhafren i all stycke är ljk the andra slagen, både til stiälk, blad och ax, undantagandes thet skahlen och kärnen äro ludachtigare, wäxer fortare, mognas hastigare, och snarast faller af, 2 eller 3 gånger om somaren; …” och ”… Achtes här intet tjden, rinner Landhafren förr neder utur skalet, än man mente theruti någon kärna wara; Men som hon wäxer mit ibland den goda säden, så kan ingen skörd ske, för än then goda uphämtas, tå Landhafrens mång och mogen frö fallit neder uti åkern; hwar af han årligen alt tiockare tiltager, och hafwer nu thessa tider så swårl. tagit öfwer handena i alla åkrar, att alle ther öfwer mycket klaga, och thet wärre är, som thet skadeligaste ogräs, med all som största möda står at utrotas, icke på et, utan på mång år. Sätten äro här åtskillig, v. g. ……”

I Glysisvallur III: B, Owäldig bonde, sid. 851 beskrevs också att man kunde skörda den omogen, torka, tröska och mala den och göra smakligt mjöl av den, samtidigt som man därigenom hindrade den från att öka frömängden i jorden.

Mot bakgrund av denna beskrivning är det förvånande att det finns så få gamla noteringar om arten i botanisk litteratur. Wiström (1898) skrev ”Sannolikt flerst. som ogräs i vårsäd”. Genom intensiva kampanjer från Lantbruksnämnden, senare Länsstyrelsen, har flyghavren kommit under kontroll och under vår inventering setts på relativt få lokaler och i liten mängd, under hundra strån. Vippan sticker upp över den odlade havren som den ibland växer i. Utrotningen går till så att man före frömognaden rycker upp alla plantor för hand, samlar dem i en säck och bränner dem.