Röllika sprids med frön men fröplantor ses sällan, mest under våta vårar. På markberett hygge ses den komma upp ur fröbanken, och den var vanlig på svedjad mark i Finland (Tujulin 1967). Röllika har ett uthålligt jordstamssystem med decimeterlånga utlöpare strax under markytan. Dessa tar sig också upp genom tjocka jord- eller sandlager, men inte lika effektivt som kvickrot. Enstaka äldre blad kan på hösten bli röda, men unga blad på korta basala skott övervintrar gröna. Röllika börjar blomma i övergången mellan ekorrbärets och linneans tid, kring midsommar. Blommorna är mest vita, ibland mer eller mindre rosa. Arten bildar nya blomställningar senare på sommaren och blommar ända till efter trädens lövfällning. Den tolererar svår torka, som i augusti 1994, då den var en av de få arter som behöll bladens gröna färg och spänst och fortsatte att blomma. Om ljustillgången är god växer röllikan även på fuktig mark, men är där genom sin lågvuxenhet i underläge.
Ekologi
Röllika är en utpräglad kulturföljeslagare som inte någonstans har setts i naturlig vegetation. Ungefär 75 % av dess lokaler är klassade som kulturmark. I skogen är den knuten till vägkanter, stigar och kojplatser, där den kan hålla sig kvar bland skogsmossorna genom sina kraftiga jordstammar, om platsen behåller tillräcklig ljusinstrålning. Den finns inte i ljusa torra naturliga miljöer i skogen, som sydvända branter eller hällmarker. Vi har inte sett den på naturlig myrmark, bara på nedlagd myrodling. Den förekommer sällsynt både på stenstrand vid Mellanljusnan, där älven rinner genom skogsområden, och på Ljusnans strand vid Bollnäs, i jordbrukslandskap. Trots att havsstranden har många gräsmarker är röllika ovanlig där (7 %). Måsar har spritt den till ett rede på Vitharet i Långvind. Röllika är den av alla arter som har högst frekvens på kulturmark som helhet. Den förekommer, ofta talrikt, på de flesta gräsmarker men särskilt på torrbacke (85 %). Den finns dessutom på de flesta andra typer av kulturmark, även i tätorts- och industrimiljö.
Utbredning
2250 lokaler i 45 församlingar.
Referenser
Tujulin, R. 1967: Kinahminmäen kaskimetsien kasvillisuudesta. Kuopion Luonnon Ystäväin Yhdistyksen julkaisuja Sarja B 4(2): 1-36. Kuopio.