Detta fynd publicerades (Delin 1982b) under namnet Sagina saginoides sten­narv, men ombestämdes av Örjan Nilsson. Varken stennarv eller normans­narv hade tidigare rapporterats från landskapet. Fyndet gjordes på en sedan länge övergiven fäbodvall 580 m ö.h. med gräsväxt som inte slogs. Kruståtel, stagg och nickstarr dominerade, men intill ett fuktstråk nära vallens mitt var vegetationen på några fläckar lägre och arten växte där på ett par kvadratdecimeter tillsammans med ärenpris, teveronika och majveronika. Troligen skulle den inte ha observerats om det inte hade varit soligt väder, eftersom blommorna slår ihop sig i skugga. Den eftersöktes förgäves 1999, då igenväxningen hade gått betydligt längre. Normansnarv är en hybrid mellan krypnarv och stennarv. Den har påträffats i liknande miljö på två lokaler i Medelpad, där tillsammans med stennarv (Lidberg & Lindström 2010). Den förekommer annars huvudsakligen i fjälltrakterna.