Arten är mycket starkt knuten till kulturlandskapet och förekommer i många typer av gräsmark, utom de torraste och de våtaste. I kulturmark är dess fördelning mycket lik harstarrens. Den finns ofta i rester av gammaldags slåtter- och betesmark som bevaras i närheten av bebyggelse. Där den växer i skogen är det med enstaka undantag på stigar, kojplatser, vägrenar och i diken vid skogsvägar. Den kan efter skogsavverkning komma upp ur fröbanken. I ett sådant fall fanns tecken på att skogen där hade svedjats. Den finns också vid bäckar i skogen och på stränder av sjöar och vattendrag både i skogs- och odlingslandskap, men inte på havsstrand. I fuktiga skogsmiljöer, framför allt vid bäckar, är den tre gånger så frekvent som harstarr. Den saknas på myr.

Arten är vida spridd i landskapet, med viss koncentration till älvdalarna och övriga odlingsbygder, och liknar även i detta avseende harstarren.

1251 noteringar i 45 församlingar.