Vårbrodd frösår sig rikligt i moss- och grässvål på fuktig mark. Den blommar samtidigt med bland andra ängskavle, kärrkavle, bergslok, trampgröe och stagg i skogsstjärnans tid. Märkena kommer en aning före ståndarna. Till skillnad från majoriteten av gräsen har vårbrodd ståndarsträngar som är tjocka och styva och håller upp knapparna mot skyn. En varierande andel av tuvans blad övervintrar gröna och attraherar rådjur som betar dem.
Ekologi
Vårbrodd uppfattas allmänt som en ängsväxt, en kulturföljeslagare i gräsmark, huvudsakligen på torra till fuktiga jordar. Den är det vanligaste gräset på gammaldags gräsmark som sköts med lieslåtter. I Hälsingland ses den sällan på riktigt våt mark. Om den växer i skogen är det nästan alltid på eller intill stigar eller vägar, som brukades på den tiden då det fanns hästar och kor i skogarna.
Arten har emellertid också hittats på bäckstrand i Ljusdal öster om Prästskogsvallen och i Los, Garpkölen, Kölbäckens övre del.
Utbredning
Utbredningskartan har en viss likhet med dem för harstarr och blekstarr, som också är kulturföljeslagare med en mycket vid spridning till skogslandets en gång röjda och brukade marker, men vårbrodden är vanligare än dessa i landskapets nordvästra delar. Alla tre trängs nu efter avfolkningen allt mer ut till vägkanter i skogen. Vårbrodden har dock en betydligt större andel av sina lokaler på någon form av kulturmark, totalt ungefär 75 %, fördelade på 20 % skräpmark, 17 % torrbacke, och 38 % på mer eller mindre igenväxande ängs- och hagmarker. Som jämförelse har harstarr 54 % och blekstarr 46 % på kulturmark.
1463 lokaler i 45 församlingar.
