Skogssäv är en god kolonisatör. Den stora höstfloden 1985 lade upp en ny stor sandbank i en kurva i Galvån. Tolv år senare hade banken koloniserats av grenrör upptill och norrlandsstarr, mannagräs och skogssäv nertill. De flesta förekomster är dock troligen gamla, som de sumpskogsmiljöer arten föredrar.
Skogssäv blommar i ekorrbärets eller linneans tid, samtidigt med svärdslilja, säv och topplösa. Ståndarna kommer efter märkena. Under gynnsamma vintrar, med tjockt snötäcke, övervintrar de skott som ska blomma nästa år till största delen gröna, och sticker på våren glest utspridda upp över döda och tillplattade vegetationsrester. Andra vintrar behålls endast minimala delar av bladen gröna.
Ekologi
Skogssäv finns i sumpskog men inte på myr.Den växer på stränder till bäckar och större vattendrag. Närmare 90 % av dess lokaler är klassade antingen som bäck i skog eller sötvattensstrand. Arten föredrar bördig mark men har ingen dragning till kalktrakter. Där det finns sötvattenutflöden och klibbalskärr går den ända ner till havsstranden men inte ut på denna. Följearter kan vara kabbleka, kråkklöver, svartvide och topplösa.
Utbredning
Utbredningen har en ostlig tyngdpunkt och arten har tydliga koncentrationer i älvdalarna, särskilt Svågans, men saknas längs de övre delarna av Ljusnan och Voxnan. Skogssäv är ovanlig på höjdnivåer över 250 m.
689 lokaler i 41 församlingar.
