skuggviol
Viola selkirkii
Mer information om arten

Skuggviol etablerar sig snabbt på naken jord på bäck- och åstränder. Troligen är plantornas livslängd relativt kort och omsättningen stor. Vid Stygglugnet i Los, på en damm av block i ingången till en sidofåra av Voxnan, hittades tusentals plantor i olika utvecklingsstadier från bara hjärtblad till sådana med från 3 till 25 mm långa blad. Några plantor fanns med blommor, fler med omogen frukt. I en sidoravin till Tannabäcken i Hög hittades på rasjord på sensommaren groddplantor med hjärtblad tillsammans med stora plantor. Vid Kvistabäcken i Ramsjö, i innerkurvan i en bäckkrök, mellan stenar i strandkanten, växte stora mängder av arten i ett för vattenflödet exponerat läge där det fanns få andra kärlväxtarter. Skuggviolen fortsatte dock långt upp på stranden, in under högre örter och gräs: knagglestarr, lundelm, stenbär, midsommarblomster, kärrfibbla, hästhov och flädervänderot. Vid Rabobäcken i Bollnäs sågs mitt i sommaren rikligt med frö­plantor med hjärtblad. Även vid odling i fuktig skuggig rabatt har arten visat sig sätta många dotterplantor, upp till en halv meter från moderplantan.
Skuggviolen sitter löst förankrad i jorden med ljusa rötter medan skogsviolen sitter fastare, med mörkare rötter. Väl utvecklade stora blad har karakteristisk form. Springan mellan bladets basala flikar vidgar sig vid bladskaftet till en rundad ”bukt” eller urnypning, som på avstånd syns som ett svart hål i bladet, se bild i Natur och vegetation sid 255. Denna form kan vara dåligt utvecklad på små och klent vuxna exemplar, som då mer liknar små exemplar av skogsviol. Skuggviolens blad är håriga på bägge sidor, medan skogsviolens är håriga bara på översidan och mossviolens bara på undersidan. Kärrviolens blad är kala. Hårigheten på skuggviolens bladundersida kan dock saknas på små och svagt utvecklade blad, som då blir svårare att skilja från skogsviolblad. Bladen övervintrar inte. De vittrar snabbt bort och plantan är svår att upptäcka på vintern.
Skuggviolen blommar i början av vitsippans tid, när liljekonvaljskotten står som 3 cm långa blekgula spjut ur backen och porsen blommar. Blomfärgen är blekt violett som på en ljus mossviol. Efter dessa chasmogama blommor utvecklas ofta kleistogama. Sådana har setts vid Uttertjärnsbäcken i Los, troligen vid Rabobäcken i Bollnäs och vid odling. Frukterna är mörkare än på mossviol, ­violett- eller brunaktiga. Mogna öppnade frukter kan ses i linneans tid, tidigare än på mossviol. Både omogna och mogna frukter kan ses i lingonens tid.

Ekologi

Skuggviolen har ett väl valt namn. Det är ganska få kärlväxter som kan växa så mörkt som skuggviolen, under flera skikt av löv och blad. Skuggviolen kompenserar troligen detta med hög aktivitet tidigt på våren. Dess tidigare namn dalviol kanske syftar på bördiga raviner i isälvsmaterial.
En av skuggviolens karakteristiska växtmiljöer är på stranden av ett vattendrag där vattnet silar mellan block (Delin 1984c). Krönet av ett sådant block är bevuxet med höga örter och gräs. Över detta finns ett buskskikt med hägg, kanelros, brakved, gråal, tibast med flera. I kanten av blocket, där de höga växterna slutar, och där det är ett bräm av naken mullrik rotfilt, eller mellan blocken där driftmaterial har samlats, där växer skuggviolen, alltså kraftigt beskuggad, men på god jord och alltid med någon fuktighet. Den kan där få sällskap av dvärglummer, slåtterblomma, mossviol och tätört. I denna miljö växer skuggviolen vid bäckar, åar och älvar i norra och västra delarna av Hälsingland. Sextio procent av noteringarna av skuggviol är från bäckar. Arten finns även i sidoraviner i finkorniga isälvsmaterial, vid Ljusnan och särskilt vid Svågan (Larsson 1991), och i bergrot i fuktig granskog på diabas i Gnarp. Den förefaller vara något kalkgynnad. Vi har inte sett den i plana deltaland, där den kan förekomma rikligt i Medelpad, eller i albård vid havet, som är en av dess miljöer i Ångermanland.
En avvikande växtplats är i mossan uppe på ett block, tillsammans med smultron och harsyra, i Norrbo, Bollnäs. På marken omkring blocket växte den tillsammans med underviol, blåsippa och ormbär. På denna lokal hittades en förtorkad planta 2017, men den har trots årliga eftersök inte observerats senare.

Utbredning

Skuggviolens utbredning är tydligt nordvästlig. Det sydostligaste fyndet är nära Bollnäs tätort.

56 aktuella lokaler i 14 församlingar. 12 gamla fynd i 9 församlingar.

Rättelser efter publicering

En avvikande växtplats är i mossan uppe på ett block, tillsammans med smultron och harsyra, i Norrbo, Bollnäs. På marken omkring blocket växte den tillsammans med underviol, blåsippa och ormbär. På denna lokal hittades en förtorkad planta 2017, men den har trots årliga eftersök inte observerats senare.

Referenser

Delin, Anders 1984c: Viola selkirkii, Skuggviol. VÄX 2/1984: 14-16. 

Larsson, Arnold 1991: Något om floran vid Bjuråkersdelen av Svågan. VÄX 2/1991: 39-51.

karta