Kalbinka påträffades 1974 i Sjubergets sydvästbrant på mycket solexponerade och torra hällar, nedom halvmeterhöga lodytor och block, tillsammans med renlavar, ljung och gråfibbla. Den fanns kvar på platsen 1990 och 2010. Kalbinkan i Sjuberget växer såvitt vi vet i dag långt från sina underartsfränder. Marken är förhållandevis basisk och ger upphov till en artrik flora med vippärt som lika stor raritet (Delin 2009c).

Kalbinka tycks överallt vara mycket sällsynt och ha en mycket splittrad utbredning. I Almquist (1929b) nämns kalbinka som ursprunglig på strandklippor i Upplands skärgård, bland annat från Munkön, som är känd för sin kalkberggrund. I Gästrikland har den påträffats på tre kustlokaler (Ståhl 2016). I Lidberg & Lindström (2010) beskrivs den från Medelpad som ”sällsynt funnen i några rikare sydberg”. Kalbinka nämns inte i floror från Ångermanland, Dalarna eller Västmanland.

Almquist, Erik 1929b: Upplands vegetation och flora. Acta Phytogeogr. Suec. 1.

Delin, Anders 2009c: Sjuberget i Alfta - enda lokal i Hälsingland för vippärt Lathyrus niger. VÄX 3/2009: 6 - 7. 

Lidberg, Rolf & Lindström, Håkan 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget. Uppsala.

Ståhl, Peter 2016: Gästriklands flora. SBF-förlaget. Uppsala.

Ljusdal Ljusdal 1919 (GLM i LD); Ovanåker Alfta Sjuberget, hällar nedom sydvästbrant, 681580 152180, 1974 (DIN), 1990 (DIN, THK i S), vid 681580 152182 två grupper med 15 m avstånd, bland renlav i övre delen av hällarna 2010 (DIN i S, conf. T Tyler).