Olvon växer under tätt trädtäcke som glesa vegetativa skott i fältskiktet, men i öppnare miljö, som vid en strand, blir den en 4 m hög buske som blommar och sätter rikligt med frukt. Arten blommar i linneans tid, något efter rönn. Kantblommorna saknar doft, men mittblommorna har en stark och obehaglig doft, som antyder att de är flugpollinerade. Bären är halvmogna, delvis röda, i mjölkens tid. I höstfärgernas tid är de klarröda och bladen mörkare, brunviolettröda. Bären blir ofta kvar i blomställningen länge under senhöst och vinter. Inga ytligt sett gröna delar övervintrar, men olvonstammar kring 1 cm diameter har grön innerbark och ljusgrön ved, ända in till den vita märgen.
Ekologi
Olvon växer med hög frekvens i sumpskog och låg frekvens i hög- och lågörtskog. En tredjedel av alla noteringar är från bäck eller åstrand i skog. Arten växer med hög frekvens vid Ljusnan nerströms Ljusdal, låg vid Voxnan och måttlig vid åstrand. Den finns vid sjöstrand (Bild i Natur och vegetation, sid. 409) men saknas på havsstrand. Detta avviker från förhållandet i Gästrikland, där den enligt Ståhl (2016) är vanlig i havsstrandens lövbård. Olvonets val av växtmiljö liknar brakvedens, som dock är mycket vanligare och även växer på myr.
Utbredning
Som de flesta andra i Sverige och Europa sydliga arter har olvon i Hälsingland en tydligt östlig tyngdpunkt i sin utbredning. Åtminstone i Bjuråkers skogsbygd har arten planterats vid gårdar. Vid sedan länge övergivna husrester står den kvar som stor buske eller litet träd.
639 lokaler i 39 församlingar.
Referenser
Ståhl, Peter 2016: Gästriklands flora. SBF-förlaget. Uppsala.
