Skelörtens frön sprids av stackmyror. Det ses lättast om man planterar in arten där den tidigare saknades. Plantor växer upp längs myrstigen mellan planteringsplatsen och myrstacken. Arten gror och växer även i springor högt uppe på en björkstubbe under en förhållandevis torr sommar. En stam med vissna bruna blad och utkastade frön kan skjuta nya blommande skott. Skelört kommer upp på hyggen och i trampade trädbevuxna hagar, vilket bäst förklaras av att fröna finns i fröbanken. Arten gynnas av god näringstillgång och mullrik mark. Bladen motstår minus 6 grader på hösten, återtar sin form när det blir varmt igen och övervintrar gröna under snön. Vissa år verkar de behålla sin funktion länge på våren, andra år förstörs de mycket snart efter att snön har försvunnit. Troligen är ett konstant snötäcke gynnsamt för övervintringen. Skelört börjar blomma i skogsstjärnans tid och fortsätter ogräsaktigt till senhösten om vädret är milt. Mogna frön börjar den få i mjölkens tid.
Första fynd
Skelört är från början en införd och kulturspridd växt. Enligt Lundquist (1994) togs den in som nyttoväxt i (södra) Sverige mellan 800 och 1050 e.Kr.
Ekologi
Skelört hittas visserligen ofta tillsammans med en rad vilda arter i till synes ganska naturlig vegetation, men är ändå en stark kulturföljeslagare, som när den har etablerat sig på en plats hävdar sig väl även när vegetationen sluter sig. Tillfälliga uppsving får den efter avverkning och andra ingrepp i marken. Bra exempel på dess miljö är där galtströmsdiabasen i Gnarp avslutas mot åkrarna med en rad av sydvända bergsluttningar, skogklädda men grannar med bygden och den odlade jorden, sedan århundraden berörda av djurs och människors aktiviteter. Där växer den både i skogen, runt myrstackar och på block. Skelörten finns även annorstädes nära gammal bebyggelse och kan leva kvar länge efter att en bosättning har övergivits eller ersatts av modernare stadsliknande miljö.
Utbredning
Skelörten är tämligen allmän i Hälsinglands kustnära församlingar, men saknas i de nordvästliga delarna. Som alla kulturbundna arter följer den älvdalarna, och når i Voxnandalen Alfta och i Ljusnandalen Ljusdal. Den finns även i trakten närmast NV om Dellen. Ingenting tyder på att den har ändrat sin utbredning under de senaste hundra åren.
85 lokaler i 26 församlingar.
Referenser
Lundquist, Kjell 1994: Bondens trädgård - en funktion av många nyttiga och sköna växter. I: Larsson, Bo (red.): Bondens självbild och natursyn: 103-131. Nordiska Muséet.
Wiström, Per Wilhelm 1898: Förteckning öfver Helsinglands fanerogamer och pteridofyter, uppgjord efter J.A. Wiströms efterlämnade anteckningar, och med tillägg. Wimmerby.
Lokaler
I inlandskommunerna:
Ljusdal Järvsö Öje, 68456 15193, ruderatmark 1990 (GWE); Kyrkön, 68437 15198, 2008 (EOL); Ljusdal 1932 (GLM i S); Bäckan, 68762 15019, rabatt i trädgård 2015 (MJO);
Ovanåker Alfta vid kyrkan, 6803 1514 (ECO enl. Wiström 1898), 1917 (FRA i S); Kyrkbyn, 6803 1515, 1919 (GLM I S); Storsveden, 68031 15126, 1999 (AHE); Rösabergsvägen, 68028 15132, 1999 (AHE); Komministergården, 68034 15137, 1995 (MAN).
