Blekbläddra är en av de mycket få kärlväxtarter som i hela världen först har påträffats i Hälsingland och publicerats som ny för vetenskapen. Det är därför befogat att här ge några detaljer kring händelseförloppet. Det var Robert Wilhelm Hartman som sommaren 1856 fann arten i Skog, mellan Hemstanäs och Tönshammar, och beskrev den i Botaniska Notiser 1857. Några brev i Handskriftsarkivet, Uppsala Universitetsbibliotek, berättar om fyndet och dess publicering. När R.W. Hartman kallar Elias Fries farbror beror det på att hans far, Carl Johan Hartman, och professor Elias Fries var nära vänner.
Brev i band G. 70: p, nummer 109, från R. W. Hartman till Elias Fries 16 sept. 1856: ”Härmed tager jag mig friheten att till Herr Professorn öfversända några exemplar af en Utricularia, som jag i sommar samlat i södra Helsingland, utbedjande mig att få veta Herr Professorns tanke derom. Den står närmast intermedia, från hvilken den dock tydligen skiljer sig genom att: hela vexten är mindre och mycket spädare, bladen glesare och ofta sparsamt blåsbärande (såsom intermedia har den dessutom alltid nakna blåsbärande skott), hela stängeln starkt rödbrun, blommans nedre läpp mycket blekgul med nedböjda kanter (efter torkningen ha de pressade blommorna blifvit mycket mörkare gula), sporren alltid brunaktig och trubbig, fullkomligt utstående ifrån läppen och aldrig af dennes längd. Hos lefvande exemplar af intermedia, som jag hade tillfälle genast jämföra den med, var stängeln alltid grön, blomman rent gul, med nedre läppen platt och sporren alltid tillspetsad och rent gul, oftast av läppens längd och alltid trångt tryckt mot densamma, så att läppen tycktes hvila på den. Dessutom har intermedia, så vitt jag vet, aldrig blifvit observerad med blåsbärande blad. För jämförelse skull sänder jag äfven ett par exemplar af denna från samma local som den andra. Ehuru bägge växte tillsammans (intermedia dock i mindre antal), så kunde dock ej någon mellanform upptäckas, utan intermedia skiljde sig märkbart från den andra redan på afstånd genom gröfre vext och större rent gula blommor. I en annan trakt af samma ”myra” vexte intermedia ensam i tusentals exemplar, och der kunde jag ej upptäcka ett enda af den andra. Enligt Stendals Nomenclatur finnes flera Nord-Amerikanska arter af detta släkte, men som jag ej har tillgång hvarken till de Candolles Prodromus eller något annat arbete öfver de Extra-Europeiska Utricularierna, så vet jag ej om någon, liknande denna, kan bland dem vara upptagen. Anhållande att Herr Professorn ville ha den godheten, att granska de medsända exemplaren och sedan gifva mig del af resultatet har jag den äran teckna, Herr Professorns ödmjuke tjänare. Rob. Hartman”
Brev i band G. 70: p, nummer 110, från R.W. Hartman till Elias Fries 4 okt. 1856: ”Högtärade Farbror! För det godhetsfulla brefvet af den 24 Sept. får jag härmed aflägga min innerliga tacksägelse, äfvensom för Farbrors synnerliga godhet att proponera denna benämning, hvilket för mig alltid skall blifva lika kärt, som det är hedrande! ….. Den sända Utricularian kan ej vara Bremii alldenstund denna, i likhet med minor beskrives hos [Koch? svårläst namn]: Fol. Laciniis glabris” och ”calcare brevissimo”, hvilket ingalunda inträffar med min, som har tydliga sågtaggar i bladkanterna och rätt försvarlig sporre. Lange nämner i sin Haand­bog, att bladflikarna hos Utr. Bremii, liksom hos minor, äro ”uden midtnerve”, hvilket ej heller är förhållandet med den sända, ty på den är flikarnas nerv åtminstone under mikroskopet mycket tydlig.”
Brev i band G. 70: p, nummer 111, från R. W. Hartman till Elias Fries 13 jan. 1857: Högtärade Farbror! För den ärade skrivelsen af den 9 dennes med de benägna upplysningarna angående Utricularierna får jag härmed aflägga min hjertliga tacksägelse. Jag har nu färdig min lilla uppsatts öfver dessa vexter, och, huru bristfällig och ofullständig den än är, hoppas jag dock att Thore ville mottaga den för Notiserna, om icke för annat, åtminstone som en liten spaltfyllnad. Jag har i densamma benämnt den nya Utricularian ochroleuca i anseende till dess smutsigt blekgula blommor. Jag hade emellertid svårt nog att påfinna något passande namn, som ej var upptaget bland de hundra, som Stendal uppräknar.....[Därefter handlar brevet om annat]”.

Blekbläddran har förgäves eftersökts i den trakt där den enligt herbarieetiketterna (se lokalförteckningen) borde finnas. Markerna där är starkt påverkade av dikning och skogsodling. Ingen lämplig myrmark kunde hittas och inga bläddror sågs.

8 aktuella lokaler i 6 församlingar. 2 gamla lokaler i 2 församlingar.

Hartman, Robert Wilhelm 1857: De svenska arterna af slägtet Utricularia. Bot. Notiser1857: 25-32.

Thor, Göran 1987: Sumpbläddra, Utricularia stygia, en ny svensk art. Svensk Bot. Tidskr. 81: 273-280.

 Thor, Göran 1988: The genus Utricularia in the Nordic countries, with special emphasis on U. stygia and U. ochroleuca. Nordic Journal of Botany 8: 213-225. 

Wiström, Per Wilhelm 1898: Förteckning öfver Helsinglands fanerogamer och pteridofyter, uppgjord efter J.A. Wiströms efterlämnade anteckningar, och med tillägg. Wimmerby.

Hudiksvall Bjuråker Hedvigsfors, 6873 1534 (Wiström 1898); Hötjärn, 68917 15295, gungflystrand 1989 (ALA, conf. Göran Thor); Klösetjärn, 68822 15298, myr kring tjärn 1991 (ALA); Ljusdal Los Voxnan, nedre delen av kanalen, 68502 14521, 1984 (MDY i S, det. G. Thor); Nordanstig Hassela Bodtjärnen, NO sidan, 68920 15440, strandkant 1987 (KST); Ovanåker Alfta Myr 600 m SO om Skalen, 67976 15026, hjortronmyr 1984 (SOL); Gångborsmyrorna, 67849 14943, sumpmyr 1987 (SOL); Ovanåker Myr V om Nybo, 68229 14909, 1984 (SOL); Söderhamn Skog Hemstanäs, Tönshammar, 67772 15446, V änden av Hemsjön 1856–1878 (RHA i LD, GB, S och UPS) förgäves eftersökt 2014 (DIN); Stugtjärnsmyran, 67843 15497, 1999 (ÅÅG).