klotstarr
Carex globularis
Mer information om arten

Klotstarr ger intryck av att vara mycket stationär och långlivad. Vi har inte sett fröplantor eller nykolonisation. Den blommar samtidigt med slidstarr och strängstarr men efter vispstarr och före trådstarr och repestarr. Det är i vitsippans tid, men de första skogsstjärnorna har också slagit ut. Även rosling, dvärgtranbär och blåbär blommar vid denna tid. De blommande axen är små och ofta förbisedda, de utvuxna klotformiga honaxen med håriga fruktgömmen är något lättare att se. Oftast är det dock bladen som avslöjar arten. De finns ofta i stor mängd i ganska täta bestånd och får kring höstdagjämningen en speciell rostbrun färg, medan de flesta av dess grannar, till exempel brunrör och skogsfräken, fortfarande är gröna. Även efter snösmältningen har klotstarren ofta samma ton på de då nedliggande bladen. Inga utvuxna blad övervintrar gröna, bara de några millimeter långa bladanlagen i skottspetsarna.

Ekologi

Klotstarr växer i barrskogens övergång till mosse, på sura torvjordar. Där klättrar den upp på rötter och stubbar, som den ofta klär in med sina nedhängande vissna smala blad. Den har även setts växa uppe i en jättelik styltstarrtuva. Klotstarr är en vanlig art, som givit namn åt en skogstyp, men som mest finns i en övergångszon mellan skog och myr.

Utbredning

Arten är jämnt spridd i Hälsingland, men man kan på utbredningskartan ana att den undviker jordbrukslandskapet.

1035 noteringar från 42 församlingar.

karta