Ängsklocka gror främst på fläckar med gles eller ingen vegetation men även i klippt gräsmatta med gräshakmossa. Fröna kan vara nyspridda eller komma ur fröbanken i mark där ingen ängsklocka nyligen har vuxit. Första året utvecklas en bladrosett, som saknar utlöpare. Den övervintrar grön. Andra året brukar blomställning utvecklas. Blomningen börjar i skogsstjärnans tid, före de andra klockorna. Blomningen kan fortsätta länge på nya grenar i blomställningen, ända in i ljungens tid. I höstfärgernas tid förekommer omblomning på smala korta stjälkar från rosetten. De blommorna är mindre än hälften så stora som normalt, fåtaliga, enstaka, vissa med bara fyra kronflikar, och med en nästan vit insida av kronpipen. Plantan är troligen kortlivad.
Ekologi
Ängsklocka är starkt knuten till odling, särskilt till det lågintensiva jordbruk som bedrevs för ett eller två sekler sedan, dominerat av ängar, som betades på sensommaren och som fläckvis plöjdes upp till svalåker. Det gav arten tid och utrymme att utvecklas och sätta frö. Eftersom artens fröbank tydligen är vida spridd och långlivad, finns arten fortfarande i skogslandet överallt där folk och fä har varit och där marken på nytt har störts, som genom vägbygge eller skogsarbete. Första året efter plöjning eller annan markstörning finns bara rosetter. Om inget mer görs med marken kan en mycket rik blomning komma andra året. Sedan minskar arten på grund av igenväxning med gräs och andra perenna arter, men kan i mindre mängd bli länge kvar på betes- eller slåttermark, på vägkant eller i en skidbacke. På kulturmark i tätort och industrimiljö är ängsklocka ovanlig. Den finns inte på strand.
Utbredning
De kortfattade uppgifterna om arten på 1800-talet meddelar att den fanns vid gästgivargården i Stråtjära 1842 och flerstädes i Hälsingland 1854, samt att den var ”allm.” 1898. Johansson (1911) noterade den som allmän i Bjuråker men såg den inte i Ljusdal. Enligt Lindén & Danmans (1937) fanns den då sparsamt i Ovanåkers socken. Arten förefaller alltså vara relativt sent spridd till det gamla jordbrukslandskapets utkanter. Dess utbredning är fortfarande tydligt ostlig.
804 lokaler i 45 församlingar.
Referenser
Johansson, Karl 1911: Små bidrag till Hälsinglands och Jämtlands flora. Bot. Notiser 1911: 267-267.
Lindén, Petrus & Danmans, Ingeborg 1937: Växtvärlden. I: Johansson, O.: Ovanåker. En Norrlandssockens öden genom seklerna: 61-68. Bollnäs.
