Ängsullens frön är avsedda att flyga långt, och arten ses även i små våta vegetationsfläckar som hällkar, långt från de stora myrarna eller strandängarna som är dess huvudsakliga hemvist. Den har antecknats från tretton diken, som inte går genom myr. Det är betydligt färre än de diken med bredkaveldun vi har noterat, ett fyrtiotal trots att bredkaveldun har mindre utbredningsområde än ängs­ull. Ängsull är alltså inte en av de vanligaste nykolonisatörerna på störd mark. Den uppträder som en långlivad perenn i sin vanliga miljö på myr.

I vitsippans tid blommar ängsullen, något före gräsull, samtidigt som roslingen har stora skära knoppar. Då är tuv­ullen överblommad, men har ännu inte någon ull. Ängsullen har omogna frön med omogen ull i skogsstjärnans tid och fullt utvecklad ull i ekorrbärets tid. Fröna sprids i mjölkens tid. Bladen skiljer sig från dem på de flesta övriga gräsliknande växter genom att vara till stor del bruna även som unga. Även deras jämnt utåtböjda form är karakteristisk. Bladen övervintrar till stor del gröna.