Namnet intermedia säger att småsileshåret till utseendet ligger mellan rund- och storsileshår, och enstaka gamla uppgifter har visat sig bero på förväxling med storsileshår eller dess hybrid med rundsileshår. Småsileshår är dock åtminstone när den blommar tydligt skild, med sin vid basen starkt krökta blomstjälk. Den har också i genomsnitt flera blad i rosetten än de bägge andra, och den blommar senare än dessa. Ännu i linneans tid syns inga blomknoppar. Först i ljungens tid blommar småsileshåret. När bladen på sensommaren är vissna, bruna och svåra att se mot den bruna jorden framträder i stället de ljusa, grönbruna omogna frökapslarna.
Ekologi
Småsileshår växer på våt dy, ensam eller tillsammans med arter som korvskorpionmossa Scorpidium scorpioides, myggblomster, vitstarr, tagelsäv, vitag, brunag, storsileshår, dybläddra och dvärgbläddra. Vid kusten finns plana kärr, där vass dominerar, men är gles, så att även pors, blåtåtel och ovannämnda arter kan växa tillsammans med småsileshår. Den sällsynta strandlummern har liknande krav på växtmiljö och arterna kan sammanträffa, som på flarkar på en myr i Voxna, där täta mörkröda rosetter av småsileshår mot bakgrund av brun dy kontrasterade mot strandlummerns klart ljusgröna skott och tuvor av gulbrungrön vitmossa.
Utbredning
Småsileshår är en sydlig art, som i kustbandet fortsätter upp till norra Ångermanland. Hos oss finns den mest i kustförsamlingarna och i sydvästra delen av Alfta. För övrigt är lokalerna glest strödda, med utposter i Los och Voxna. Det finns dock inga sentida fynd från de nordvästra församlingarna, trots större inventeringsinsatser än för hundra år sedan.
70 aktuella lokaler i 19 församlingar. 33 gamla fynd från 17 församlingar.
