I Flora Nordica uppges att det inte är möjligt att upprätthålla ängs- och norrlandsviol som två underarter. Även under vårt inventeringsarbete har gränsdragningen varit svår och vi beskriver därför dessa taxa tillsammans. När de har setts växa intill varandra har det dock varit tydligt att de skiljer sig åt, som på naken jord på en restaurerad slåttermark i Stugubacken i Hanebo, där unga plantor av två typer växte blandade. I nedan­stående text betyder ängsviol båda typerna om inget annat sägs.

Ängsviol är en av de vanliga arterna på stranden vid Gröntjärn i Ljusdal och ser där ut att komma ur fröbanken, liksom många av dess följeslagare. Även observationerna i Stugubacken pekar i den riktningen.

Efter en torrperiod, som fått hallon, smultron och ljust kungsljus i en bergbrant att sloka, stod ängsviol frisk, liksom sandviol. Ängsviolen börjar blomma i slutet av vitsippans tid och kan ses blommande i linneans tid. Vita blommor har iakttagits. Arten har omoget frö i ljungens tid. På fullvuxna plantor övervintrar inga utslagna blad, bara någon millimeter stora gröna knoppar i skottändarna, men plantor grodda föregående år kan på våren ibland ha 1–2 gröna blad. Ängsviol skiljer sig därigenom från skogsviol, som alltid har många övervintrande blad.