Sandtrav kan blomma rikligt cirka 2 år efter plöjning av en fodervall eller 1,5 år efter avverkning av en granskog som trettio år tidigare planterats på åker. Fröna vilar alltså i fröbanken. Ibland når den maximal utveckling samtidigt med styvmorsviol. Den kan också växa rikligt och uthålligt på mark som inte rörs om, om den inte konkurreras ut av högre arter. Dessutom koloniserar den mineraljord som lagts upp vid muddring av sjöbotten och som avlagrats naturligt på en älvstrand. Tydligen har den flera strategier för spridning och överlevnad. Dess rosett är mer långlivad än backtravens och grustravens rosetter. Grön bladrosett övervintrar. Man kan samtidigt finna rosetter med 5 cm och 1 cm diameter, tydande på olika groningstillfällen. Plantan uppges vara ett-, två eller flerårig (LuontoPortti).
Sandtrav börjar blomma i vitsippans tid, samtidigt med sommargyllens första blommor, och fortsätter till linneans tid. Den kan blomma om ända in i höstfärgernas tid, oftast med lika stora blommor som i början av blomningen. Sent blommande eller omblommande sandtrav kan dock ha blommor med små kronblad som kan tas för grustrav.
I Hälsingland är kronbladen på sandtrav oftast vita. I Sydeuropa är de normalt ljust violetta. Denna färg har setts på en plats även i Hälsingland, Dönje i Bollnäs.
Ekologi
Arten påträffas huvudsakligen i kulturpåverkad miljö som på tomt, torrbacke, källarkulle, kyrkogårdsmur, torr betesmark, betesmark vid sjö, igenväxt åker, igenväxande potatisland, ogräsåker, träda, järnväg, vägkant, industrimark, fyrplats, skogsbilväg, hygge på sandmark, traktorspår i skog, skogsmark vid koja, f.d. timmeravlägg, jordtipp eller grustag. Några fynd på sjöstrand och ganska många på älvstrand har möjligen också kulturursprung. En majoritet av lokalerna är på torr mark. Sandtrav kan växa tillsammans med grustrav, men vanligare är att de håller sig till skilda delar av en tomt eller jordbruksfastighet, som till exempel vid Lövnäset i Hennan där sandtrav växte på vägkanten men grustrav på brandfläckar på en före detta åker som röjts på nytt.
Utbredning
Till Sverige är arten sent inkommen, känd sedan 1842, i Hälsingland sedan 1849 (Hartman 1849). Den är nu spridd över hela landskapet.
591 lokaler i 43 församlingar.
Referenser
Hartman, Carl Johan 1849: Handbok i Skandinaviens flora. 5 uppl.. Stockholm.
